Gråtskrattsmileys

Absolut värst är väl 🤣😂😆, och den där 🤪 – typ ”oj vad tokig jag/du/det är.” Skulle säga att det är direkt avtändande när de här smileysarna dyker upp i konversationer en har med folk, både när de läggs in för att poängtera något roligt från dem själva, eller som svar på något skojsigt från mig. Ja, faktiskt otrevligt oavsett hur och var de dyker upp. Att folk på något underligt vis tror att de förstärker eller förtydligar effekten av det de skriver genom att.. tvi, tvi, tvi.. använda dem. Det är ju precis tvärtom.

Som nån skrev, kanske var det förresten jag själv för när det kommer till det här ämnet känns tonen bekant: 

”Så här är det – Gråtskrattsmileys är alltid malplacerade. De klär ingen. INGEN. Folk som använder ”skrattemojis” bör hållas på behörigt avstånd. Det sägs att det är en generationsfråga. Det är det inte. Jag skulle säga att det är en fråga om riktigt dålig smak.”

Det är väl därför gråtsrattsmileys förekommer så ofta bland t.ex. SD-anhängare som gör haträder i sociala medier, men inte bara hos dem, tyvärr. Allra mest besvärande blir de att hantera i privata konversationer med vänner och bekanta. Det är som om glädjen och trivsamheten i att ha kontakt försvinner bums när den första gråtskrattsmileysen briserar i meddelanderutan. Och om man träffar på en ny person och vill lära känna denna bättre – ja, då blir det genast mycket svårare att känna geist för det. Från en sekund till en annan blir det betydligt tyngre att kommunicera tillsammans. Man blir mest bara moloken och besviken.

Alex Schulman beskrev något liknande i en gammal krönika i Aftonbladet, ja, om de personer som använder.. tvi, tvi..

”. (…) det är oftast idioter som gör det. Men så finns det såna man vill kunna känna aktning för, men hur det blir omöjligt när de använder den, ja och ofta flera i rad. Människor som jag tidigare hade aktning för beter sig plötsligt som idioter.”,

Nåja, lite skämt, och mycket allvar..