(…) ”Zoetrop” utspelar sig på olika platser i Vietnam, Chile, Indien, USA och, givetvis, i poetens hemtrakter runt Lindesberg. Den ”resandets metod” dikten ålägger sig innebär underkastelse under hyperförnimmelser. Världen är stickande ljussken och droppar av tid, texturer för öga och hand, en ”väv av luft och sten”, ”ornament eller rå nytta” – lika brutal som avsiktslös i all sin rörelse och glömska, sitt våld och överflöd.
”Zoetrop” får mig ibland att tänka på Roland Barthes ”Teckenriket”, med sitt njutningsfulla avläsande av platsernas framträdelser och betydelser. (…)
Får mig intresserad. Plats. Betydelse. Att sakta in och stanna upp inför. Men mer än de diktskärvor som återfinns i recensionen är det nog Hanna Nordenhöks läsning av samlingen som slår an något i mig, min egen läsning av hennes kritik. Kommer bl.a. att tänka på Jean Baudrillards essäer i ”Cool Memories” och ”Amerika.”
.. Men Arne Johnsson, vars dikt jag minns som lite överspänd för några decennier sedan. Nu kanske han har blivit gammal nog (70) att mer spännande förmedla det sken han ser, tänker jag. Jag ska faktiskt ta mig en titt i samlingen och se efter.
⬤ Hanna Nordenhök i Expressen: Hans lyrik fångar resenärens blick
L o g g f i g u r 