Kendal Johansson: ”Blue Moon”

För snart tolv år sedan släppte en ung man från Stockholm två spår. Ett av dem bestod av hjärtljud, kanske hans egna – och det andra utgjordes av en förträfflig cover av det amerikanska bandet Big Star’s låt ”Blue Moon” från 1978. Covern är smäktande, samtidigt ömsint och melankolisk, har något ungdomligt och bedårande över sig. Det är ett kort spår, 2:50, och sångaren hörs bara under en knapp minut av låten, men det är allt en finfin minut innan allt ebbar ut. Den nakna och innerliga rösten tillhör den 23-årige Kendal Johansson.

Kendal och hans version av låten omgärdades snabbt av ett gåtfullt skimmer, och med tiden har spåret fått en unik och nästan lite mytomspunnen plats i pop- och synthkretsar. Ty efter ”Blue Moon” 2010 tystnade den hemlige herr Johansson tvärt, och det dröjde fyra år innan han hördes av igen. Då dök plötsligt den experimentella låten ”Courtesy Lafs” upp på Soundcloud. Ett bångstyrigt, men snyggt spår som underströk det man hade på känn – att Kendal var en säregen och talangfull filur som valde att gå sin egen väg. Sedan blev det knäpptyst igen, och det har det varit sedan dess.

Så en sympatiskt och tilltalande musikalisk karriär på alla sätt i min bok. Men nog är det en kittlande tanke att få höra något nytt från den idag typ 35-åriga gossen med den speciella rösten, vare sig han använder den (som på ”Blue Moon”) eller inte (”Courtesy Lafs”). Båda låtarna utgivna på göteborgsbaserade bolaget Sincerely Yours.

Musikmagasinet Pitchfork skrev så här om ”Blue Moon” 2010:

”This Big Star cover from Sweden’s Kendal Johansson came from out of nowhere. Carried along on the heft of a yawning drum mulch, it ebbs with bird noises and creeping atmospherics before a big vocal that ratchets up the drama of the original a few notches. Johansson’s room-filler is a (very) distant relative to Alex Chilton’s quietly yearning strain, but gentle melancholy still trails his voice. Its widescreen arrangement, comprised of soft guitar, piano, synth strings, and mammoth drums, could sound schmaltzy in the wrong hands, but Johansson flips the score, coaxing the heart of devotion in the song to the surface and allowing it to ripple there for a moment before the song fades away. Boldly economical, it ends way too soon but leaves an indelible mark on the silence that replaces it. Johansson increases the original’s lovesick desperation by belting out every lyric like a torch singer.”

Kuriosa: Kendals ”Blue Moon” hördes under en romantiskt sötsockrad scen i säsong fyra av den amerikanska ungdomssåpan Gossip Girl 2011. Nån som hade öronen på skaft ändå! Så vad har vi att göra med här? Jo, en låt som har förmågan att smälta de mest isiga hjärterötter världen över, det står snabbt klart när man läser kommentarerna om den på nätet, eller ja, bara lyssnar.