Ta in värld. Och spotta ut.

Sommaruppehållet får vara över och världen börja tas in. Och genast spottas ut. För så illa är det ju. Men tur att man har nära till skrattet ändå. För det är då ingen munter värld direkt. Valet är i närmande, och det känns som en morbid mardröm eftersom debatten är så korkad och fascistoid. Visst var det hysteriskt skojigt att SD tyckte att Kriminalvården ska byta namn till Straffverket, men jävel vad den senaste tidens smörgåsbord av obehagliga högerextrema utspel gör att en förlorar hoppet.

Vad har vi haft på banan? Barn i utsatta stadsdelar ska tvångsundersökas för adhd.. Testning av svensk språkuppfattning redan vid två års ålder.. SD-styrda trollfabriker som genererar hat och bereder väg för maktövertagandet.. En statsminister som använder SD-retorik och pekar ut folkgrupper, och som sedan avfärdar kritiken.. Det öppna omhuldandet av den danska strukturella rasismen som nu tydligen ska importeras. Man verkar här som där gilla tanken på att dela in människor baserat på etnicitet.

Men inte förvånar allt det här en. Det är bara tråkigt att behöva uppleva igen. Det räckte liksom med det danska förfallet. Nu har en tid gått och vi ser konsekvenserna av t.ex. Ghettolagarna.

Men till Sverige igen. Det har i det närmaste varit olidligt att titta på partiledarutfrågningarna och partiledardebatterna. Ja, den samlade nazismen. Till synes svagsinta och obegåvade människor som har någon slags jävla maktposition. Det är ju för fan löjligt.

SVT bevakning av det svenska valet har varit under all kritik. Vi har kunnat ta del av podcasten Valet Forever där partiföreträdare fick reagera på vad som skrivits om dem i anonyma trådar på nätet. Fåniga avsnitt med pinsamma glappkäftar till programledare. Vi kan också göra SVT’s Valkompass eller bygga vår egen regering. Se vad du tycker om olika frågor och få Mats Knutssons omdöme, eller ska vi säga ta min hand och gå till slakt.

Make Valrörelsejournalistiken Great Again, skrev någon på ett upprört, men skojfriskt Twitter. Men tröstlöst att läsa där på många håll. Ett uttalande om något följs upp och lämnas sedan därhän. Ett nytt blossar upp, men försvinner lika fort. Att en del vill väl och eftersträvar någon slags nivå, det ser man ju. Folk försöker hitta väg, och undrar hur man egentligen ska rösta. Men ska man rösta? Jag börjar bli osäker på det. Tycker det börjar kännas genant. Tänker jag efter så har de faktiskt aldrig varit lättare att låta bli.

Jonas Gardell skrev – i en övrigt bra artikel (nedan) – att han på valdagen brukar klä upp sig. Han tar på sig kostym när han går och röstar. För han vill hylla vår demokrati och rösträtt och hedrar alla de som kämpat för att vi ska vara så fria som vi är. Ok. Där är vi olika. Jag har snarare alltid känt att det är förenat med djup skam att rösta, på riktigt. Går slokörad med nedböjt huvud från vallokalen om jag lagt en röst på ett parti, men brukar känna mig tillfreds om jag istället bara klottrar på röstsedeln. De år jag helt sonika har gått förbi vallokalen har jag mått jag som bäst. Speciellt efter valet när man inser att partierna man funderade över att rösta på ändå sviker på de flesta områden, för de gör ju faktiskt alltid det. Men då vet man i alla fall att man inte har bidragit. Brukar få en bra känsla i kroppen då. Blir liksom lättare att gå med högburet huvud.

Men ska man kanske ändå krypa till korset, stödrösta på nåt sätt, för att rädda kvar någonting som man inte längre gör sig några illusioner om? Nja, det är väl just krypandet som har börjat gnaga. Det får finnas gränser, även om det kommer att kosta. Så fuck it. Jag tror faktiskt att jag ger fan i att rösta i år. Så häng mig högt. Det är säkert lite olyckligt, det hör jag, men vad fan, det börjar liksom bli personligt det här. Klart man blir kokt, förbannad.

Andra röster och säkert mer uppbyggliga försök att beskriva vad som händer i den svenska valrörelsen i några utmärkta artiklar nedan. Vafalls, t.o.m. sympatiska Satanistiska Samfundet känns mer samhällstillvända och nyanserade än vad jag gör just nu.

⬤ Per Wirtén, Expressen: Årets valrörelse är en lavin av sopor

⬤ Jonas Gardell, Expressen: På riktigt – jag hatar den här valrörelsen

⬤ Sataniska Samfundet, Nya Mitten: Som satanister är det vår plikt att tala ut om hyckleri och orättvisor

⬤ Charlotte Wiberg: Den nya rasismen

⬤ Amat Levin, DN: Allt i valrörelsen är så upptrissat, korkat och ryggradslöst

I övrigt stämmer jag in i vad brittisk-jamaicanska poeten och reggaenestorn Linton Kwesi Johnson en gång sjöng i sin prima låt Fite Dem Back.