Bestämde mig för att rösta till slut. Så fick det ju bli. Fick iväg min gamle 88-åriga far till vallokalen på biblioteket i Höllviken också. Det var en extremt lång kö, och både han och hans sambo Ingrid vsr beredda på att skita i röstandet när de såg allt folk. Jag lyckades förklara min fars belägenhet för valpersonalen. De såg hans skröplighet och rollator och lät oss gå före i kön. Så röstat blev det till!
Men sitt röstande hade man inte mycket för. Bistra tider väntar nu. Rasism och antisemitism. Ökade klyftor och fördjupad utslagning. Och som om det inte vore nog: Knätofsar och tom nationalism. Fjompiga kulturyttringar. Dålig konst, usel musik. Klart som korvspad att en påverkas mot oro och depression av valresultatet och SD’s framgångar. Vill gå i ide. Inte vakna upp till konsekvenserna, men det lär man snart göra. Så inte går det att sova. I farozonen och måste värnas nu: Välfärd, obeoende public service, kultur- och religionsfrihet, forskning och fria universitet. Valresultatet på riksplanet var ju entydigt. Maktskiftet och den samlade fascismen är här. Så armborst och molotovs må nu snart stå redo i våra garderober. Men här vid Värnhem hyser vi trots allt ett visst hopp efter valkvällen, även om jag hade önskat att miljöpartiet gått lite bättre.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.