Satt och fikade på Café Buurs igår. Tog favoritbordet invid akvariet. Lagom mycket folk som vanligt. Några stammisar, en rar liten barnfamilj och ett par som uppenbart var på sin första träff efter att ha nätdejtat. Sånt ser man ju, och lyssnar sig till om man har öronen på skaft.
I festlokalen sidan om Buurs befann sig en massa glada och festklädda människor. Afghaner fick jag veta.. En släktträff med nästan 200 personer som rest hit från Norge, Danmark, Finland och Tyskland. Och alla passerade genom caféet, så en fröjd för ögat – glitter, paljetter och de pråligaste klänningar.
Kan också meddela att tingeltangel-butiken Magasin 17 har öppnat igen. Trevligt. De stängde ju för ett par månader sedan för att ge plats åt Malmös största leksaksaffär. Men av allt att döma tog Leklust sig vatten över huvudet och satsade lite väl stort. De har nu fått banta – avsatt en del av lokalen till lager och en annan till Magasin 17 (samma ägare till affärerna). Nåväl, där köpte jag stearinljus och en svartprickig tekopp för en tjuga idag!
Gläder mig också åt att den nya stora libanesiska restaurangen Kitchen 961 har öppnat i den del av Entré som länge stått tom. Huskroppen behöver ju få liv och leva. Det mesta är fortfarande byggarbetsplatsen from hell & forever när vi pratar Malmös finaste och samtidigt mest sorgliga köpcenter.
I övrigt hotfullt utblommande fascism och antidemokratiska stämningar vareviga dag i media. Man blir deppig och arg om vartannat. En biverkning är att tv-kvällen blir trögare. Har märkt att det blivit svårt att ta del av t.ex. nöjesprogram. Jag sitter mest och blir förbannad över att kända sympatiska personer på bästa sändningstid inte passar på att gissla den nya högerregeringen och deras samarbete med nazisterna i SD.
I På Spåret, Babel, i talkshowen Carina Bergfeldt och i det ball-babbliga Cyklopernas land fortsätter allt som vanligt, som om inget har hänt. Jag förstår inte hur folk kan låta bli att säga något. Men de vill väl inte, får väl inte, vågar väl inte.. Jag vet inte.
Den ende som jag sett reagera vettigt på sakernas tillstånd är Viagra Boys sångare Sebastian Murphy i Morgonstudion häromdagen.
Gillar hans lite uppgivna ”Ja, men du vet..” i början – och hans goa flinande när han faktiskt säger som det är. Uppfriskande att höra i förhållande till alla korkade, fjuniga mini-Hitlers som kommer till tals om det ena med det tredje på SVT-nyheter. Ja, det är klart att det där tar på nerverna, men inte ger man fan i politiken för att man är konventionell och trött varenda kväll.
Jupp, när man tänker efter – en kan väl egentligen bara se till att armborstet i garderoben är funktionsdugligt och vara redo för gryningsräderna.
L o g g f i g u r 