Lesley Gore’s You Don’t Own Me passar alltid bra på Internationella kvinnodagen, och det här framträdandet från 1964 går då inte av för hackor.
⬤ Relaterad post: Lesley Gegen Schmerzen (2014).
Lesly Gore – You Don’t Own Me (1964)
Sparks starring Cate Blanchett – The Girl Is Crying in Her Latte (2023)
Det är kul att Sparks forfarande finns, och att de släpper plattor som håller är ännu roligare! Den 77-årige Ron Mael och 74-årige Russel Mael har nu ett nytt album på gång. På första singelsläppet från det får bröderna draghjälp av en dansglad Cate Blanchett, för övrigt just nu bioaktuell som stjärndirigent i filmen Tár som man nog hade gått och sett om man hade haft råd.
The Ronettes – Be My Baby (1964)
The Ronettes monsterhit i kolorerad version från 1964. Njutbart klart. For every kiss you give me, I’ll give you three. Ja, så blir det ju när det vill sig väl!
Bedwetter – Branch (2017)
Travis Miller a k a Bedwetter & Lil Ugly Mane har läget ganska klart för sig. Lite en hiphopens utböling. Lagom dränerad på livskraft. Ja, mer punkmörk och genuint olycklig, inte så jävla rap-ball och driven = trevligt!
Levanna (2020)
Men så behöver en muntras upp ibland ändå. Då kommer den stuffande världen på Youtube och TikTok väl till pass.. Inte kan man få nog av den! I ärlighetens namn: Jag kan fastna i allt ifrån Shuffle Shorties med ständigt leende Sofia Sofia till fina och kanske i backspegeln lite komiska Goth-klubbar från 80-talet. Jag tar gärna in det hela – från goa Flashmobs till Wednesday Adams Challenges eller indisk tempeldans och tingeling.
Och idag upptäckte jag Levanna. En smooth dancer med riktigt bra flyt och känsla. Fanimej likvärdigt med min egen performance om jag får blomma ut lite, hoho. Jomen hör och häpna, för dansa kan man väl almost alltid! Jag tycker att det görs bäst solo, eller på tu man hand. Möjligtvis på fyllan och villan i mindre sällskap. Sån är jag. På lokal? Inte en chans. Fjompigt.
L o g g f i g u r 