Anteckning vid midnatt

Natt. Det var kvavt igår. Nu är klockan över midnatt och det har just börjat regna. Väderomslag på gång, perhapsicom. Så skönt. Vidöppet fönster här. Har spellistor att pyssla med och ansa, så jag har mina AirPod Maxes över öronen, men för en gångs skull utan brusreduktionen på. För har också en ”välartad vänsterfest” nere på gården att lyssna till. Den har pågått i några timmar nu, och känns lagom, behaglig. Där sitter ca 20 personer mellan 35-45 år. Ett mjukt, vänligt babbel hörs från dem. Musiken – en ström av jämn och lågmäld ambient som inte försöker höja puls och stämning. Det är av allt att döma en städad och kontrollerad fest. Samtal och spridda skratt, men ingen skränighet och inga utbrott alls. Bara ett avspänt sorl av röster som stiger upp hit till fjärde våningen. De minglade runt innan. Nu sitter de vid borden under plasttaket. Där fick de ju i all hast krypa in undan regnet.

Jag gick de 75 metrarna bort till Östra Kaffebaren i eftermiddags, trött och dann. Tog en kopp Värnhems Mörker och blev snart piggare. Sedan är det ju några trevliga ena med bra musiksmak som jobbar där. En av dem såg lättad och glad ut idag. Påtagligt så. Vi pratade om saken i några minuter. Det visade sig att hon funnit boende efter en lång tids frågetecken runt sin bostadssituation. Skönt att det löser sig för folk. Sedan spelade hon minsann Kite i caféhögtalarna (tror låten Johnny Boy). ”Åh, du spelar Kite!”, sa jag när jag gick för att få en påtår. ”Såg att de släppte två nya låtar häromdagen!”. ”Ja, just det, har inte hört dem än, ska vi lyssna?”, sa hon. ”Ja, kör på, jag har inte heller hört”, sa jag. Och så gjorde vi det. Lyssnade på Kite’s nya låtar.

Mycket mer än så kräver jag inte av mina dagar. Jo, kanske lite mer, men faktiskt inte så värst mycket mer.

Så de två spåren lade jag till i min gamla Kite-lista på Apple Music här i kväll. Rör sig om Don’t Take The Light Away och Remember Me. Och det ena gav det andra, för sedan fick jag lust att slutföra nya spellistan Synth & Electronics (nummer nio i ordningen). Det är vad jag pysslat med fram tills nu. Den blev just klar.

Japp, kanske lever jag i det lilla, folks, men aj vad jag behöver det. Små frister av gott. De kortare men fina samtalen med bekanta och vänner här vid Värnhem, sedan ro och lite bra musik.