Ny dag. Nyss vaknat. Nymornad. Kaffet är gott. Världen är god, temporärt.
Det är redan varmt, men en svalkande vind från öppet fönster känns svepa skönt över benen. Jag sitter i soffan med ett indiskt tygstycke virat om mig. en s.k. “Lungi” eller ”Lunghi”. Ett vardagsplagg i Indien. Fick flera sådana av min yoga-syster när hon reste till Kerala för några år sedan. Tror jag skrivit om det förut.
Gillar verkligen det här plagget. Tunt, luftigt och behagligt att bära. Min favorit-lungi är nog den ockrafärgade ovan. Det har varit med i många år nu. Men jag har flera stycken i olika kulörer och mönster, liknande dem som den välformade killen bär på bilden. Jag bär själv helst också en tisha på överkroppen när lunghin åker på.
I en bättre värld hade jag känt mig helt cool med att gå runt med den på stan, och inte bara hemmavid eller typ på Kämpingestranden. Men det är ju ett klädesplagg som känns lite väl udda och socialt off att bära på ICA Supermarket eller komma släntrande i över Värnhemstorget. Fast å andra sidan.. Är det nånstans det hade funkat så är det väl just här vid Värnhem. Här får vi se så tokiga ut som vi bara vill, hela bunten.
Nämen, att man inte fixar ha nåt sånt på sig offentligt. Tråkigt ju egentligen, men det hade jag verkligen inte pallat. Allas blickar, tankar: ”Där är han den långe igen, insvept i sina indiska lakan och med sina stora hörlurar på huvudet. Han verkar lite tokig den”.
Fast en och annan yogabrud eller yogatant hade nog fan tyckt att det var lite fint med lungi ändå, kanske t.o.m pikant och lite kryddigt. För att inte tala om alla gamla knarkers som hade kommit fram och babblat med mig. Där hade jag alldeles säkert blivit jättepoppis!
L o g g f i g u r 