Övergången mellan de inledande spåren Losig och Flurfall på tyska Vlimmers nya album Zerschöpfung når mig. Nånting i de inledande harmonierna i Flurfall som slår an. Klagosången, ja kvädet, förmodar jag, även om jag inte lyssnat aktivt på vad den tyska texten handlar om. Behövs inte ibland. Kan ju dessutom förringa upplevelsen att veta.
Finns också en liten touch av dramatiska temat från The Walking Dead i låten, hör jag. Nog därför den fungerade så bra som soundtrack i hörlurarna när jag stod i den brokiga kassakön med halta och lytta på ICA-supermarket nyss. Funkade nästan för bra. Där stod en ju då plötsligt med tårar i ögonen och skulle betala för sin påse nektariner, hoho.
Så kan det bli efter några veckors extrem stress av olika orsaker. Främst närståendes lidande och armod.
Först de senaste dagarna som jag har känt av egna behov och egen kropp. Dessförinnan tragik, stress och sorgsamheter. Det är lite synd att man liksom inte får tillfälle att tillfriskna från sitt eget trubbel, men ok, just nu låter jag Vlimmer stå för klagosången och är tacksam över att ha fått en liten frist.
⬤ Spellista Vlimmer på Apple Music och på Spotify
L o g g f i g u r 