Brdrml. Jag uppmärksammade dem för nåt år sedan. Forfarande bara jag som verkar göra det. De släppte sitt femte album i augusti. Häromdagen ytterligare två. I all tysthet. Tycker fortfarande att det här hemliga och aningens subversiva bandet från perhaps Mexiko (?) känns som ett adekvat svar på den värld vi har runt oss. Ja, de hjälper liksom till att få skiten på avstånd. Jag blir i alla fall alltid lugn och får samtidigt lust att beväpna mig när jag lyssnar på dem. En lite udda reaktion kanske, men för mycket Trump förenat med en stor brist på punk kan nog åstadkomma sånt.
Kanske är Brdrml en duo, eller så är de bara en. Det spelar inte någon roll, men jag hade önskat att flera hade varit så ointresserade av att synas som den här akten är.
Samtidigt blir en ju nyfiken. Vem har gjort de här albumen? Var är de ifrån? Den enda information som står att finna är Ciudad López Mateos, ett gigantiskt storstadsområde som växt ihop med Mexico City. Som upphovsmakare på till spåren på albumen står antingen Fernando Anciola, Naomi a c eller bara n a c. Det är allt vi får veta. Har googlat mig sönder och samman på namn och bandnamn, men hittar just nu inga vidare kopplingar. Figurerna bakom förblir okända och ansiktslösa.
Men hur som helst – Brdrml samplar och använder en hel del distorsion. De bryter ner, grumlar och rör till, men bygger också upp ett helt eget univers. Och så är de ju så himla bra på att sabba ABBA, Sting och annat.
L o g g f i g u r 