Lite fler priser till Otto Drakenberg, tack!

Vilken kille han är, Otto Drakenberg – svenska fäktförbundets ordförande. Trots att han är motarbetad av repressiva krafter inom det internationella fäktförbundet så står han oförtrutet på sig och tar ställning mot Putinvänliga ogligarker, mot att förlägga idrottsevenemang i Saudiarabien, och talar för hbtq-personers rättigheter inom sport och samhälle.

Drakenberg är adlig, företagsledare och styrelseordförande i en massa bolag – och naturligtvis från Lidingö. Allt det där ligger honom i fatet, för min del, men trots det skulle jag säga att han sedan några år tillbaka är min absoluta favoritöverklasskille, hehe. Och det var gott att han fick Sportspegelpriset i fjol. Ser gärna att han hade fått det i år också.

I rollen som ordförande för fäktförbundet har han visat sig vara en av få ledare inom svenska idrottsförbund som låter friska värderingar genomsyra beslut och handlingar. Han tycks vara utrustad med en moralisk- och värderingsmässig kompass som är sällsynt bland företrädarna för andra förbund. Ja, ta fotbollen, eller varför inte ITTF, det internationella bordtennisförbundet som exempel. Där samarbetas det ofta med länder som brister i demokratiska och människorättsliga frågor. Kritik eller krav på förändringar hör man ytterst sällan formuleras trots att man kan tycka att möjligheten borde finnas när man öppnar upp och väljer att bjuda in diktaturer i leken.

Men nej, det verkar mest handla om kommers, och förstås sportens popularitet och utvidgning. Det är finns ju något eftersträvansvärt och bra i det senare, men kostnaden är hög. Det är rätt illa egentligen, är det inte? Ja, att man passivt accepterar totalitära länders människofientliga agenda utan att tydligt villkora sina samarbeten dem.

Den här passiviteten inom internationella idrottsförbund – där man hellre undviker kontroverser och utmaningar än att stå upp för viktiga frågor – är klart något som både drar ner idrottens anseende och försvagar dess potential att vara en positiv kraft i världen.

Känslan här är ju att idrottsförbunden kommer undan alldeles för lätt, och att de aktiva inom sporterna har ett pinsamt passivt fokus, eller bara är lite dumma i huvudet, you choose, new shoes! Och inom den internationella fotbollsvärlden är det verkligen svårt att bortse från att det är pengarna som styr på bekostnad av mänskliga rättigheter och moralisk stuns. En eloge dock till spelarna i det svenska damlandslaget, ja till t.ex. Kosovare Asslani, Nathalie Björn och Magdalena Eriksson som uttryckte kritik mot Fredrik Reinfeldt och svenska fotbollsförbundet som häromdagen röstade ja till ett kommande VM i Saudiarabien. Spelarna i herrlandslaget verkar mer korkade, ja liksom lite sinneslöa, precis som de svenska pingisspelarna. Det är lite beklämmande att se, så tydligt liksom.

Så tack för motsatsen i en sådan modig person som Otto Drakenberg i svenska fäktförbundet. I en värld där många idrottsledare verkar prioritera sport och ekonomiska intressen framför mänskliga rättigheter och solidaritet, är Drakenbergs engagemang en välbehövlig kontrast. Han utgör en påminnelse om att det finns plats för idrottsledare som vågar stå upp för sina principer mitt bland all flathet.

Men Drakenberg har fått betala ett högt pris för sitt engagemang. Han har av allt att döma hamnat i ett permanent tillstånd av onåd, utfrysning och hot inom organisationen. Ingen trevlig utveckling. Trots det valde han att utmana den ryssvänliga mångmiljardären Usmanov i valet som ordförande för The International Fencing Federation (FIE) häromdagen. Drakenberg förstås medveten om att han inte hade en chans att vinna, men ställde upp för att visa på motstånd och artikulera sina åsikter och värderingar.

Nedan några korta klipp om honom och hans gärning de sista åren. Bra sådana, så se dem. Man hur man fattar att den islossning och det begynnande stöd han noterade för typ ett år sedan nu är helt borta (tredje videon).