Vad mer? Jomen var på vernissage på Malmö Konsthall med sonen och hans mamma, och sonens flickvän. Det där var bara två dagar innan min äldsta vän dog. För knappa två veckor sedan. Tror förresten att han hade gillat utställningen. En retrospektiv över svensk-franske konstnären Lars Fredriksson (1926-1997). Nåväl – vernissager är vad de är. Styltiga och högljudda. En del av skränet gjorde det omöjligt att ta in ljudet från flera installationer. Så ska gå dit i lugn och ro nån dag igen. Hann ju alla fall uppfatta att Fredriksson var intressant. Både teckningar, ljud och video-installationer fångade mig. Fick mig att tänka både på Henri Michaux och min gamle konstnärsvän. De där tre hade något autonomt och kompromisslöst gemensamt, men min vän Fredrik var skickligare tecknare och överlag mer intressant som konstnär än Fredriksson, även om han hade lämnat den egna produktionen för länge sedan. Han tyckte inte konstvärlden var så värst tilldragande längre. Mer fjompig. Och de sista kanske 20 åren var han mer inne på kärlek, passion och dessvärre alkohol. Men han var i sina ljusare stunder också en jävel på akvariefiskar och att snickra ihop finfina fetish-möbler. Men det ska sägas – när det i hans yngre år begav sig med den egna konsten efter studier på Kunstakademiet i Trondheim gick det riktigt bra ett tag. Det visste alla och det är forfarande oomtvistat att hans konstnärliga idévärld och öga för konst var skarp. Låt oss ta en titt på några gamla artiklar om honom nedan, men för all del gå också på konsthallen och se på teddybjörnen Fredrikssons konstgärning.. Blir dessvärre inte mycket intressantare på Malmös konstscen just nu, men väl bra nog då.
⬤ Charlotte Wiberg, Expressen: Efter hans död skulle allt förstöras. Om Lars Fredriksson (1927-1997) på Malmö Konsthall.
Och så då om Fredrik Anderberg (1968-2025), den långt yngre konstnärskollegan som inte hann bli mer än 57 år innan han valde att döden dö.
L o g g f i g u r 