
Har inte nåt behov av att kommunicera över något socialt nätverk. Förstår de som har, inte minst av kontakt- och ensamhetsskäl, men nej, har aldrig haft det behovet själv. Det kan säkert vara en lisa för många, men är en kvarnsten för mig. Blir stressad av fler än fyra ögon. Kanske en svaghet, men japp, så är det. Sån är jag och så vill jag ha det för att få någorlunda själsro.
Samtidigt tar jag ju del av information från folk jag tycker har nåt vettigt eller kuligt att säga på sociala medier. Bara jag slipper interagera på plattformarna. Numera har jag som många andra lämnat X/Twitter och har gått över till Bluesky där jag följer ett hundratal konton. Är alltså inte öppet följare, men har upprättat listor med personer vars röster intresserar mig. De följer jag dagligdags, men kommunicerar aldrig för öppen ridå med någon på plattformarna. Men kikar, tar intryck och låter saker förmedlas mig. Den hållningen passar mig bäst. Så en blessing är att Blueskye tillåter en att följa utan att själv synas. Jag kan förstås dela och diskutera med folk där via privata dm, och det händer. Men då är det ju mellan de fyra ögonen.
Vanligtvis håller jag mig annars till meddelande, mail, telefon eller fysiska möten. Personer som väljer det istället för omvägar runt sociala nätverk framstår som mer robusta mig. Det är säkert en chimär, rentav en orättvis och klanderlig syn på folk. Så jag jobbar på att likställa de som dagligen hostar upp saker på sociala medier med de som hänvänder sig till en i privata meddelande, mail eller bara gammelbloggar, som jag själv. Men det där är knepigt, tycker jag – för det senare framstår simpelthen så mycket lugnare och mer civiliserat. Åh, fy fan. Jag hör hur det låter, men det är icke desto mindre sant. Ser ju dagligen i flödena hur öppen kommunikation leder till polarisering och osämja mer än motsatsen. Därför har jag fortfarande visioner om ett annat slags internet, ja faktiskt ett mer reglerat och mindre glappkäftigt. Vill slå ett slag för mindre interaktion och mindre vidöppen kommunikation. Vinsten i att mer kunna se än synas. Internalisera mer än externalisera. Provokativt har jag märkt, men egen liten slutsats ändå: världen hade då haft större chans att bestå. Yep!