Hade en trevlig dan före dan före dopparedagen. Fick besök av systerdottern under sen kväll, i alla hemlighet. Vi sydde ihop en affär, gjorde en transaktion – ja, gällde en Apple-relaterad julklapp till hennes äldste son. Kul! Vi satt vid köksbordet en stund och fibblade med det. Alltid så fint att se och prata med henne.
Och nu är det lillejulafton. Jag tog en lång promenad under dagen. Skönt. Alla marschallerna är tända längs med Södra Promenaden. Jag måste räkna dem nästa gång, är nyfiken på hur många där är. 149 kanske? Nä, kanske inte så många? Och så står julgranen på plats på lilla Fredstorget. Så nu är juletid, även här vid Värnhem. Där man ju slår dank.
Jag avslutade min promenix med att traska till Caroli. Där köpte jag en plockesallad. Den var fräsch, råvarorna helt orörda. Det brukar den alltid vara under julen. Folk har ju mer korv och skinka i tankarna nu.
Stötte sedan ihop med bokhandlaren Kettil på Antikvariat Anti utanför Moderna Museet. Vi stannade upp och pratade en stund med varandra, mest om vår döde vän Fredrik. Bokhandlaren sa att han tänker på honom ofta, men också att det hela känns mer konstigt ju längre tiden går. Det där kände jag igen. Ibland läker tiden inte några sår alls. Minnena och känslorna är kvar. Det hela blir bara mer ogripbart när världen i övrigt bara fortsätter, som den ju helt fräckt gör. Men förhoppningsvis kan på sikt även Fredriks död så småningom inlemmas i ens vardag på ett mindre smärtsamt sätt, hur omöjligt det än låter, så här nästan sju månader efter hans självmord. Det är en förhoppning man i alla fall kan ha.
Nåväl. Nu är det jul i några dagar. Jag ska fira den för mig själv, men i hjärtat med de som betyder mest. Och så blir det en del kommunikation skrivledes med de nära och kära, kan jag tro. Lite konstigt, tomt och mycket annorlunda i år för oss alla. Den första julen utan min far. Minns förra med värme.
Ser ändå fram emot några stilla och någorlunda lugna dagar. Blir väl nu att se på tv, lyssna på musik och putsa på spellistor och ta långa heta duschar med det nya duschhuvudet jag fick av sonen i födelsedagspresent häromdagen.
Siv Malmkvist ska vara julvärd på SVT i morgon. Det känns betydligt trevligare än att Helena Bergström ska läsa Tennysons ”Ring, klocka, ring” på tolvslaget på Skansen om en vecka. Har alltid haft lite svårt för Bergström som skådis. Känns alltid som om hon, ja, spelar teater mer än att vara i sina roller. I övrigt mycket Siv Malmkvist i rutan nu. Dokumentären om henne i tre delar ligger klippt och skuren att se på SVT Play. Har fått rapporter från flera håll om att den ska fin, så den ska jag glutta på. God jul!
L o g g f i g u r 