




Well.. just när en trodde att ombyggnationen av Värnhemstorget skulle gå in sin slutfas, så blev allt värre. En ny våg av asfaltarbeten, trädplantering och allmänt byggkaos har inletts. Värnhem är helt avstängt för bil- och busstrafik, och även för oss som går eller cyklar är det en mara att ta sig fram. Stängsel och barrikader är på plats i alla väderstreck runt torget. Alla gator är stängda för genomfart: Föreningsgatan, Lundavägen, Sallerupsvägen, Östra Förstadsgatan och Kungsgatan. Det tar nu en kvart att gå till Entré, när jag normalt bara har tre minuters gångväg dit.
Vi som bor här är hårt prövade. Ombyggnation har redan varat i två år och den verkar liksom aldrig ta slut. Det är så klart rätt enerverande.
Samtidigt har hela spektaklet en komisk nivå. Det florerar r.ex. ett roligt rykte om att bara fyra personer är anställda för att göra allt jobb. Det hade förklarat ineffektiviteten, så fan vet – det kanske är sant! En annan tragikomisk sak är alla snackisar om hur alkisarna inte kommer fram till anrika gamla krogen Fregatten. De hittar helt enkelt inte dit längre. Står bara och snurrar på stället bakom nåt stängsel, sedan ger de upp och går hem, hehe. Ett smärre helvete är ju också byggkalabaliken för dementa gamlingar, och alla med rollatorer. Polisen har redan fått rycka ut och rädda några förlupna sådana. Senast häromdagen en gammal kvinna som hade snirklat sig in på just Fregatten men inte hade den blekaste aning om hur hon skulle hitta hem. Ja, käre tid vad det här ställer till det för folk.
Den nya byggfasen har pågått sedan den 13 april och enligt informatörerna i gula västar som är utplacerade runt torget (vissa från Malmö Lokaltrafik och andra från Malmö stad) så varar den till mitten av maj. De stackarna har verkligen ett otacksamt jobb för många är kritiska, ibland förbannade och självklart förvirrade. De undrar ju var deras vanliga busshållplats har flyttats.. Igen!
Alltså, kalla nerver vinner, och det det blir nog fint här till slut. Men samtidigt är det inte något direkt revolutionerande eller jätteintressant stadsplansmässigt som sker, trots projektets långvarighet. Hoho, det känns rätt mycket som Värnhem, ja, som i ett nötskal, och det måste man ändå i någon mån omfamna – att allt i slutändan kommer vara ungefär som vanligt.. Vi ska bara pinas lite på vägen dit!


