Nya snöbyar över Värnhem. Det är kallt och blåsigt. Viner om gathörnen och fyger på gatorna här idag, så man är liksom hellre hemma och kurar, känner jag.
Blir eventuellt lite gluttande på OS-invigningen från Italien, men sedan filmtittande. Fick nämligen i eftermiddags korn på att Rainer Werner Fassbinders Sci-fi drama Welt am Draht (1973) har dykt upp på YouTube igen. Skrev om den här på bloggen för typ sju år sedan, och blev idag sugen på att se om den.
Welt am Draht – eller World on a Wire som den heter på engelska – är ett dystopiskt science fiction- och kriminaldrama som visar att den typen av genrer passar regissören nöstan lika bra som relationsmelodramerna. Kanske t.o.m. bättre? Filmen är baserad på Daniel F. Galouyes roman Simulacron-3 (1964) och är en tidig föregångare till verk som t.ex. Blade Runner och The Matrix m.fl. Den står sig än idag som ett skarpt, melankoliskt och förvånande aktuellt verk om teknik, kontroll och identitet. Ska sägas att den först släpptes som en tvådelad science fiction-tv-serie som ursprungligen sändes i västtyska tv-kanalen ARD, ja herregud 1973, för femtiotre år sedan. Livet är då inte långt inte.. Ja, det slår ju en ibland, hoho.
I Welt am Draht följer vi i första hand ingenjören Fred Stiller (Klaus Löwitsch) vid forskningsinstitutet IKZ, där superdatorn Simulacron rymmer en simulerad värld med tusentals ”identitetsenheter” som tror sig vara verkliga människor. Projektet sägs förutse samhällstrender och reklammöjligheter, men döljer betydligt mörkare syften. När projektets ledare döden dör, och människor bokstavligen raderas ur både register och minnen börjar gränsen mellan verklighet och simulation lösas upp. Huvudpersonen Stiller dras in i en paranoid kamp mot mäktiga ekonomiska intressen – och mot sin egen uppfattning om vem han är och om han överhuvudtaget existerar. Fassbinder gestaltar detta med både humor och filosofisk skärpa där absurda scener blottlägger makt, alienation och en darrande och osäker mänsklighet.
Grädden på moset i Welt am Draht är ett visuellt fyrverkeri av 70-talistisk retrofuturism: Vi pratar färgmättade interiörer, speglar, glas, rymdfåtöljer och tidig cyberestetik som förstärker känslan av artificiell verklighet. Framträdande och rikt använda kulörer i filmens interiörer: Blått och orange! Mucho konsekvent använt och himla förförande, åtminstone för mig.
Så nu sitter jag här och väntar på jäntan som jag ska se den här filmen med ikväll. Vi gillar att se på tv tillsammans. Nyligen gladdes vi och skrattade högt åt Sissela Benn och Jonathan Unge i skojiga tv-serien Populära Problem på SVT. Den får ni fan inte heller missa! För utom att det är välspelat och komiskt småbriljant så får man se mycket av somrigt Malmö i den.. Mest Möllan, Kungsgatan/Värnhem/Rörsjöstaden, och så Rostorp minsann – samt vyer från våra vackra parker i staden.
Men snart alltså Fassbinder Fredag. Har precis varit iväg och köpt Cheddar-popcorn och ostbollar på ICA-Supermarket. Och nu sitter jag här och tar ett glas vin, scannar de senaste inläggen på Bluesky, och skriver den här bloggposten om film & tv, och kanske något om mitt sällskap ikväll, tänker jag.
Jamen, det är ju allt en speciell jänta, Charlotta. Hon är kavat och duglig, men också en riktigt slarva och soffpotatis.. Ungefär som jag själv. Hon brukar säga att jag är ”a little piece of the finest leather, and very well put together”. Smickrande så klart, och det där går ju in both directions. Ingen av oss har svårt för att se bra sidor hos den andre, uppskatta företräden och ge komplimanger. Och vi gillar nog båda att få vara generösa med hjärtevarma iakttagelser och att ta emot av detsamma.
Vad mer om henne? Jamen, men kan ju lugnt påstå att hon är en mycket pratglad swedish soff-potato, och varm och solrik som en spanish tomato. Självgående och skarp som en effektiv fransk couteau och förstås söt som en joli petit gâteau.
Hon är från Lund med en dialekt som blandar både lundensiska och bär tydliga spår från uppväxten i Osby. Är en glad skit och befriande osnobbig – trots akademiker, lärare i svenska och franska och tidigare översättare inom EU. Hon är intellektuellt rörlig, öppen och frispråkig som få jag träffat – och vi delar nästan dagligen skrattsalvor tillsammans om det ena med det tredje. Det kan vi inte hjälpa. Vi bjuder på tankar om oss själva och varandra lika väl som tyckanden om samhälle, kultur och politik. Ja, om allt som vi ser, läser och tar in från olika källor. För det är ju en svårt deprimerande tid vi lever i just nu, men också en sprakade intressant värld vi har runt om oss. Vi försöker nog ta oss an den både i det lilla och i det stora. Det är ju alltid något som står på. Så vi zoomar in och zoomar ut, lindrar smärtan så gott det går och vad vi väl förmår. Vi delar sorger som glädjeämnen på olika nivåer där vi befinner oss i våra respektive liv, med våra styrkor såväl som tillkortakommanden. På det sättet klaffar vi och är ett kärt paket som trivs riktigt bra ihop.
Så jag rekommenderar er att göra som vi denna bistra vinterkväll i februari 2026. D.v.s. sitta i soffa under varm filt och glutta på film. Ta del av ett helt annat univers och lägga annat skrot åt sidan ett tag. Ja, som att njuta av World on a Wire – en Fassbinderfilm där mästerregissören faktiskt var på sitt allra bästa och mest lekfulla humör.
Nedan den amerikanska trailern följt av korta rekommendationen från Criterion – och sedan filmrullen i sin helhet! Passa på att se den medan den ligger uppe på YouTube gratis för alla och envar att ta del av. Ja, så länge det där varar – dagar eller månader, det är svårt att veta. Men just nu är den tillgänglig, är översatt med engelska subtitles, och har som sagt bättre kvalitet än föregående versioner som legat uppe de senaste åren. Så dra igång YouTube-appen på din Apple TV, eller what ever device du använder och strömma på medan tid är. I övrigt önskar jag alla en trevlig helg och ser fram emot vinterolympiaden i Italien.
⬤ Relaterad bloggpost: Fassbinders Welt am Draht (2019)
L o g g f i g u r 