En av indiens största vokalister dog i förrgår. Brimshen Joshi blev 88 år och kom från regionen Karnataka i sydvästra Indien. Joshis mångfacetterade stämma har många gånger gjort gott och krattat ut kymiga vindlingar i mitt medvetande. Den intrikata klassiska indiska musiken kan kännas labyrintisk och krävande, men tipset kan i all enkelhet vara att bara ta det med ro och lyssna. Det gjorde jag när jag för första gången hörde på Bhimshen Joshi. Jag hade då under några dagar lyssnat på en annan mer lättillgänglig indisk artist, nämligen en drös Bollywoodspår med nationalmonumentet Lata Mangeshkar. Och jag hade nog överdoserat hennes femina ljusa röst en smula när jag fick mig till livs en själfull maskulin abhang med Joshi. Kontrasten till Mangeshkar var stor. Hennes röst broderas gärna fram väl sockersött runt musiken, vilket är så älskvärt och charmigt, men kräver ett visst mode. Bhimshen Joshis tonkonst satte sig däremot som en tydligare stjärna bakom bröstbenet. Och så är det med Joshi – han når en på nån vänster. Trots att han nästan alltid ser lite bister ut. Och känns aningens patriarkal, så är där nåt. Ja, något manligt och tungt, som jag känner igen. Något bestående. Nästan som känslan av min egen far ibland, hans tyngd och närvaro som man och människa. Även om pappsen faktiskt känns mildare och gladare än Brimshen, så har de kanske nåt gemensamt? Något som är av både bad and good, och just nu är svårt att sätta ord på. Det handlar om djupt personliga känslor, känner jag, och om att kunna känna och avläsa var man är, hur man står i relation till folk. Slår mig att jag plötsligt känner mig lite stolt – för det kräver ju ändå en viss förmåga att via en uråldrig indisk sångare hitta djupa känsloband med en pappa i Höllviken. Det är fint. Kanske är det min flera decennier gamla och helt oavbrutna svit av terapierfarenhet som öppnar upp? Och förstås en naturlig känsla för både egen natur, eget lidande – i kombination med en viss självinsikt. Att Brimshens mörkt snirklande röst – som liksom klättrar längs med, utanför och inuti de böljande ragorna – då kan få betyda något är värdefullt. Det är seger på den! Gubbfan och musik berör.
”What distinguished him from the ordinary was his powerful voice, amazing breath control, fine musical sensibility and unwavering grasp of the fundamentals that made him the supreme Hindustani vocalist, representing a subtle fusion of intelligence and passion that imparted life and excitement to his music.”
⬤ Doyen of Hindustani classical music Pandit Bhimsen Joshi dead
L o g g f i g u r 