Som 16-åring 1970 flydde Andrej Nebb, eller Andrzej Dziubek Nebb som han egentligen heter, från Polen via dåvarande Tjeckoslovakien till Österrike. Det sägs att han först hade siktet inställt på USA, men att Vietnamkriget fick honom att ändra sig. Det internationella flyktingrådet valde så småningom att placera honom i Norge. Flykten är delvis höljd i dunkel, men han ska ha förlorat två fingrar under resans gång, antingen i arbetet på flyktingförläggningen i Österrike eller när han i Oslo senare gick lös på en elgitarr med motorsåg – och slant. Händelsen tycks inte ha satt några större spår i Nebb som gillar att använda sig av hårda och vassa instrument på scen – i synnerhet vinkelslip.
Han började så småningom på Kunstakademiet i Oslo och när 80-talet närmar sig har han redan avverkat ett par band på den norska punkscenen. 1980 startar han De Press som släpper tre plattor. Debutplattan Block To Block från 1981 är för alltid inskriven i den norska new wave- och punkhistorien (sample). Man turnerar i Europa, och blir inviterade till Polen av Lech Wałęsa’s fackföreningsrörelse Solidaritet. De Press splittras 1983, men återupplivas under 1990-talet och tycks nu helt ha sin hemvist i Polen där gruppen har släppt flera plattor under de två sista decennierna. Nebb har jämte musiken varit verksam som konstnär, och pysslat en hel del med politisk performance. Han har i sin gärning återkommande uppehållit sig runt Stortinget i Oslo. En gång hissade han en flygel 60 meter upp i luften med lyftkran – och lät den falla ner utanför maktens boning. En annan gång lät han hissa upp sig själv och dinglade upp- och nedvänd i ett rep 25 meter ovan mark läsandes dikt. Han har även haft galleriverksamhet, och ställde så sent som i fjol ut teckningar i Norge.
Nå, när De Press slutar -83 är Nebb redan i full gång med bandet Holy Toy som rör sig i ett mörkare och mer experimentellt rum. Vi hamnar någonstans i trakterna av post-punk, synth, avantgarde, jazz, ljudcollage, industri och poesi. En engelsk kritiker i musiktidningen Sounds skrev 1983 om debutalbumet Warszawa: ”electronics and sounds which are straight out of Eraserhead”.
Nebb, vars huvudsakliga instrument är den stelt mässande men uttrycksfulla pratsången, spelar utöver vinkelslip bl a bas, keyboard och violin i Holy Toy. Övriga bandmedlemmar genom åren: Lars Pedersen på gitarr, trummor och keyboard, Bjørn Sorknes på gitarr och orgel, samt trumpetaren och kompositören Rolf Wallin. Bandet släppte fyra album under 80-talet: den förhållandevis lättillgängliga “Warszawa” 1982, den mörka och tyngre “Panzer and Rabbits”1984 (efter den blev de en duo bestående av Nebb och Pedersen), den egensinniga “Why Not In Choir” och den bångstyriga “Pakt Of Fact”.
Det trevliga i kråksången är att duon släppte ett nytt album i fjol – “Psychic Overdrive” – vilket ger tuffaste albumkronologin i mannaminne; efter ett nätt uppehåll på 26 år är man plötsligt tillbaka. Och det med den äran. Allt är ungefär som förut, dvs kaotiskt och disharmoniskt, men inte utan infångande och tjusiga element. Det råa och metalliska 80-tals soundet är inte längre. Borta är också trumpeten, den gamla orgeln och trummaskinens distinkta studsande. Kan heller inte låta bli att sakna vissa synthblipps och samplingar – gristjuten, en del industriskrammel. Men det nya materialet är starkt nog ändå. 59-årige Nebb och 52-årige Pedersen växlar mellan atmosfäriska och basböljande ljudlandskap till distorsion och maxknaster på mindre än millisekunden. Duon gnisslar och spränger sig fram, men kan också utan tvekan kravla sig upp på dansgolvet eller vara suggestivt vackra. På fyra spår lyssnar vi till dikter av William Blake (i polsk översättning) och de andra spåren har bidrag av Czeslaw Milosz, Witkacy – och texter av Andrej Nebb själv. Polskan är som vanligt uttrycksfull i Nebbs tappning. Att inte förstå språket är mest en gåva. Man hamnar i rena rama ljudpoetikan ibland.
L o g g f i g u r 