Bokfynd ändå

Gick till Stadsmissionen på Östra Förstadsgatan. Hittade ett par diktsamlingar av 2 x Johansson – Majken och Elsie. Dessutom fick jag korn på en 70-tals roman av Sven Delblanc som jag letat efter ett tag – och så knep jag den lilla pärlan “En liten bok om tobak” av Olle Hammarlund från 1961 där man i förordet kan läsa följande solskensanekdot:

Vid ett stort antitobaksmöte i London i slutet av förra århundradet gav ordföranden under debatten ordet till den gamle zoologen Thomas Henry Huxley. Det blev tyst i den stora salen när den vithårige forskaren tog till orda: I fyrtio år av mitt liv, sa han, har tobaken varit min dödlige fiende. Jag försökte röka i min ungdom, som medicinsk student, men varje försök slutade med ett snöpligt nederlag. När jag började vid flottan försökte jag igen och led ett nytt nederlag. Jag lärde mig hata tobak, jag hatade tobaksrökarna (här applåderade antirökarna i salen). För några år sen, fortsatte Huxley, var jag i trevligt sällskap en kväll, och då tände jag en cigarr. Jag rökte cigarren, mina damer och herrar (konstpaus), och jag har bara ett ord för den: den var underbar (häpet jubel från rökarna). Från det ögonblicket, mina damer och herrar, var jag som en annan människa. Och jag hyser nu den åsikten att rökning med måtta år en god och prisvärd vana och en positiv stimulans. Det är inte farligare med en pipa tobak än med en kopp te. Ni kan förgifta er genom att dricka alldeles för mycket grönt te och ni kan ta livet av er genom att äta för mycket biff. Tobak njuten med måtta bidrar till att göra det trivsammare här i världen, främjar fördragsamheten och gör humöret gladare och jämnare bland oss alla. Den gamle forskaren log och satte sig, antirökarna var tysta, rökarna reste sig och deras applåder ville inte ta slut.