Antirasistiska tidskriften Expo avslöjar att det är författaren Nikanor Teratologen a k a Niclas Lundkvist som döljer sig bakom användarprofilen Ezzelino – känd som uppburen antisemit, nihilist och fulaste fascist på nätforumet Flashback. Trist och för jävligt. Och tråkigt på en sådan skrivtalang.
Lundkvist har bl.a. skrivit romanerna Äldreomsorgen i Kågedalen (1992), Förensligandet i det egentliga Västerbotten (1998) som jag tog till mig. Det finns i dessa två första romaner en intensitet och subversiv kraft som det är fullt möjligt att uppehålla sig i utan att vara antisemit eller nazist.
Teratologens normavvikande berättelsekonst har genom åren fått förlag att backa, moralister att bita sig i armen, förmodligen har också en och annan regnbågsforell börjat se rött. Böckernas huvudfigurer, den 90-årige Morfar och det 10-åriga Pyret har groteska böjelser, ägnar sig glatt åt sexuella övergrepp, homopedofili och incestuösa knullsessioner och väjer inte för stympningar eller mord. De är fullfjädrade antisemiter och kvinnohatare, älskar långa utläggningar om arisk ideologi och det händer att de åker in till Skellefteå för att ha ihjäl någon eller hälsa på gamla SS-kompisar på ålderdomshemmet. Romanerna är skrivna på en säregen och skruvad västerbottnisk dialekt, beskriver överväldigande vackra natur-och landskapsscenerier och är sprängfylld av både filosofiska resonemang och populärkulturella referenser. Det rör sig om en rik, bisarr och speciell prosa – med såväl existentiellt som våldspornografiskt innehåll. Och så skrattar man en hel del när man läser. För Morfar och Pyrets extremt groteska bravader är stundom rejält roande.
Att Niclas nu är nazist på riktigt gör saker mer problematiska. Förstås. Att skilja på liv och verk blir nu svårt. Det är en sak att skriva fiktion, en helt annan att hylla och uppmana till antisemitiska brott och fascistiska handlingar som Ezzeliono gör på Flashback.
Men det här var inte oväntat. För det ska sägas att några av Teratologens böcker – framförallt tröttsamma ”Apsefiston” (2002) och den gravt misantropiska ”Att hata allt mänskligt liv” (2009) – har läckt ut hans högerextrema skit riktigt ordentligt. Vi pratar åskådningsmässigt brunskrot och en besk becksvart nihilism som har känts väldigt unken. Och nog har den vädrats i en slags ångestdrivet agg även i hans artiklar i Tidningen Kulturen. Engagerade och välformulerade poster, inte sällan temperamentsfulla, men ibland skrivna i en raljerande ton som är vanlig hos individer som upplever sig själva som politiskt inkorrekta.
På tal om fascism och intellektualism:
Den nya högern – ett eko från 1930-talet, Björn af Kleen i DN.
Fascister tittar på film, Charlotte Wiberg i FLM
L o g g f i g u r 