Stormat ett tag om Kajsa Ekis Ekman och hennes bok ”Om könets existens”. Med all rätt. Men gott att ta del av kritik mot boken som av allt att döma verkar ha en transfobisk agenda. Det förvånar mig inte alls. Minns hur hon i en essä i Aftonbladet 2018 kom fram till att ökade transrättigheter var ett hot mot kvinnokampen. Hur man reagerade på både hennes kyliga ton och slappa intellektuella spänst inför ämnet. Nu återkommer hon till det med både svepande och fördömande formuleringar i någon slags populistisk anda. Kryddar tydligen med tveksam källkritik. Fint..
Tyder också på rätt dåligt omdöme att hon tog emot Leninpriset i fjol. Men det är hon ju inte ensam om. Nina Björk gjorde detsamma i år. Bara Susanna Alakoski som tackat nej till priset, 2013, för att hon inte ville förknippas med totalitära ideologier eller regimer. Så självklart.
”Jag saknar transpersoners verklighet i Ekmans svammel”
Edward Summanen har läst Kajsa Ekis Ekmans nya bok ”Om könets existens – tankar om den nya synen på kön” och finner flera exempel på bristande research och källkritik. ”Alldeles för mycket är hittepå för att denna bok ska förtjäna att läsas”, skriver Summanen i en recension av boken.
(…) Och skadan som uppstår när de som läser inte vet att Ekman ljuger, fuskar eller spånar fritt är enorm. Som hennes egen konspirationsteori om att några giriga hormonläkare ligger bakom hela ”transtrenden” som sedan spreds med hjälp av Tumblr. Det är SANSLÖST att detta trams fått tryckas. Förlaget Polaris borde låta en extern person granska boken och se om den verkligen får klassas som något annat än fiktion.
⬤ Edward Summanen i QX: Jag saknar transpersoners verklighet i Ekmans svammel
Att transpersoner inte identifierar sig med sitt biologiska kön, i alla fall inte på det sätt samhället förväntar sig, är ett faktum”, skriver Sandra Dahlén och ifrågasätter hur bokaktuella Kajsa Ekis Ekman väljer att använda sin mediala plattform.
(…) Ekman återkommer i intervjun till det absurda i att känslan istället för kroppen ska bestämma vårt kön. Visst låter det tokigt med ordet känsla, lite ytligt, som att man kan känna sig lite ledsen en dag och sedan känna sig glad nästa dag. Ofta förklaras könsidentitet väldigt förenklat med ”det kön man känner sig som”. Den som vill fördjupa sig i ämnet skulle dock snabbt förstå att den här typen av känsla handlar om något grundläggande i personligheten, en egen vetskap om vem jag faktiskt är.(…)
(…)Transpolitik handlar om psykisk ohälsa, självmordsförsök och våldsutsatthet hos en väldigt utsatt minoritet. Att som journalist och författare använda sin mediala position till att förringa transpersoner och misstänkliggöra den politik som vill förbättra läget är så destruktivt.
⬤ Sandra Dahlén I Feministiskt Perspektiv: Ekis och slidan
L o g g f i g u r 