Sparks musical with Adam Driver and Marion Cotillard to open Cannes film festival
”Sparks musical with Adam Driver and Marion Cotillard to open Cannes film festival. Written by Ron and Russell Mael and set in Los Angeles, Annette is the first English-language film by Holy Motors director Leos Carax. The musical, written by Sparks duo Ron and Russell Mael, is described by the festival as “the story of Henry, a standup comedian with a fierce sense of humour, and Ann, a singer of international renown … They are the perfect couple, healthy, happy, and glamorous. The birth of their first child, Annette, a mysterious girl with an exceptional destiny, will change their lives.” It is Carax’s first English-language film and is set in Los Angeles.”
Inte ligger de på latsidan, bröderna Mael i goa gamla bandet Sparks. Är himla aktiva trots att de börjar bli riktigt gamla. Ron Mael (med Hitlermustaschen) är 75 år gammal och lillebror Russel är 72.
I januari i år visades dokumentärfilmen The Sparks Brothers på Sundance Film Festival och den får premiär i USA i juni. Den letar sig förhoppningsvis hit så småningom. Regissör är Edgar Wright (bl.a Shaun of the Dead, Scott Pilgrim Vs The World). Länk till recension i Variety nedan
Och så har bröderna alltså skrivit både manus och musik till filmmusikalen Annette som öppnar Cannesfestivalen i juli. Regissör är Leos Carax (bl.a. Boy Meets Girl, Holy Motors). Trailern släpptes häromdagen (se nedan)
Sparks har gjort musik i 50 år nu. Luriga attt definiera, men en betagande teatralisk mix av artpop, glam, synthpop, rock, pop å rock symfonica, bizarre, barock, popopera och disco. Helt egna. Mycket pigga. 25 album har det blivit sedan starten 1971. Jag fastnade för dem redan som 8-åring (plattan Kimono My House, 1974).
Sparks har liksom aldrig tappat sin säregna formula. De blandar tragikomisk svärta och smart sockersötma med innerlighet, underfundighet och humor på ett helt eget sätt. Flera av deras plattor bjuder på oerhört charmiga låtar. Visst har de under perioder varit lite ojämna, men sammantaget – nej, alltför många starka spår och faktiskt återkommande från år till år.
Deras senaste två senaste album Hippopotamus (2017) och A Steady Drip, Drip, Drip (2020) har gått på repeat här från och till. Ta t.ex. öppningspåret ”All That” på senaste plattan.. Jag menar, hur man ju bara lyfter på hatten och står och bugar när tjusiga refrängen kommer.. För att bröderna Mael låter som de gör och alltid har gjort. För typ lång och trogen tjänst – och framförallt för att de genom åren har förmått bjuda oss på en strid ström av omistligt ”Maelska” spår, oavsett vilken genre de hälsat på i.
Finfin och trallvänlig coronaversion av ”All That” nedan. Ser i videon att Ron Meals synth är av märket ”Ronald”, hihi. Fick mig att tänka på att Sparks aldrig varit några sellouts. Rätta mig om jag har fel, men jag har då aldrig hört spår från deras digra låtkatalog i något reklamsammanhang = sympatiskt.
Vad mer om Sparks just nu? Jo, just det – Ron har läst upp deras låtexter som dikter på Youtube och FB varje vecka under ett helt år. De tackade för visat intresset för ett tag sedan, men allt ligger ju kvar att se (länk nedan).
⬤ Jessica Kiang i Variety: The Sparks Brothers Review: Fizzy Fun With ArtPop’s Brightest Sparks
⬤ The Guardian: Sparks musical with Adam Driver and Marion Cotillard to open Cannes film festival.
⬤ The Criterion Collection: Carax and Sparks Will Open Cannes 2021
⬤ Lyrically Speaking With Ron Mael on Youtube
L o g g f i g u r 