.. Men jag hoppas kunna gunga igång så smått igen. Har saknat bloggandet. Istället har det krävt att joxas och boxas med andra saker de senaste månaderna, och så har en 87-årig hjärtsjuk far krävt sitt av närvaro och engagemang. I mellanrummen har jag behövt vila och växla ner hemma, ja, inte kunnat annat. Ändå nöjd med att under perioden ha haft ork för korrespondens med några vänner som är skrivbenägna. Ett par besök hemmavid har jag haft, nån promenix och fika har det blivit – samt några födelsedagar inom familjen. I övrigt helt nödvändigt att ta time out från det mesta, så även från bloggen – nåja, en del pingisposter har jag ju plitat ner, men det är också allt.
Så har tvingats gå på sparlåga, men inte helt gått i ide. Stundom haft ro nog att glutta i en och annan bok, se på tv-serier och film, lyssna på musik, och spela lite själv. Det gör gott. Inte heller befinner jag mig i någon webbmörka eller digital träda. Världen är för rik för att stängas av, för intressant och mångfacetterad att koppla ner. Det vore olyckligt att inte låta sig berikas.
Jag scannar almost dagligen av nyheter, twitter och läser artiklarna i mina rss-flöden. Bra röster och tankegods behövs, och kanske speciellt när man är moloken eller under press. Här är de digitala redskapen en blessing. Sitter framför iPad Pro 12,9” vid köksbordet nu. (Har kört iPad sedan allra första modellen 2010. Min laptop, en MacBook Pro, gav upp 2017 och har egentligen aldrig saknats). En Apple Watch runt handleden gör att min iPhone nuförtiden vilar rätt mycket i fickan. Men prima och blixtsnabba manicker alla, som tillför vyer och skapar engagemang, möjliggör fördjupning och överblick. Var och en på sitt sätt. För mig handlar de här verktygen mycket mer om att ha god utsikt än möjlighet att kommunicera. Och notiserna är mestadels ställda på icke pling och stör ej-läge på mina ”daily drivers”, det blir liksom lugnare då. Men Apple Watch med sin taktila vibration mot handleden, vad ska man säga – på mig fungerar klockan direkt avstressande. Det är en mucho harmonisk och balanserad liten enhet, som just nu skickar norsk Deathmetal till mina Airpods Pro, hoho.
Funktionen ”Fokus” i nya iOS 15 är förresten intressant med sina mer flexibla möjligheter att skräddarsy anpassade figurer för din tid och digitala frid. Att kunna schemalägga när notiser från nyhetskällor och appar ska dyka upp på skärmen är trevligt. Sedan gillar jag konfigurationen som gör att dina kontakter kan se när du är upptagen och vill vara i fred. Mycket bra.
Japp, jag må vara svag för både teknologi, webb och omvärld, men när det kommer till delandet på sociala medier, så är jag ihållande passiv. Det bär mig helt enkelt emot. En viss utmattningsproblematik spelar nog en viss roll, eller det vettefan, tror mest det handlar om min min grundkonstitution faktiskt. För många ögon och för mycket babbel har alltid stressat mig. Ingen tillfällighet att jag har valt den tystare bloggformen, och heller aldrig har aktiverat kommentarfunktionen. Uppskattar överlag skribenter, bloggar och tidningar som har den avslagen. Känns mer sakligt, koncentrerat.
Samtidigt är jag väl som de flesta, att man blir glad om någon läser och uppskattar ens output, men det viktiga är det egna engagemanget. Är det månntro lite av en anomali egentligen, att inte känna något vidare behov av att veta om man är läst eller ej? Hur som helst – viljan att läsa andra liksom att skriva själv finns där, och bloggandet är ett kärt pyssel som har blivit en vana, ja lite av en terapi. När jag, som nu, inte har skrivit och förmedlat något på länge så kan jag bli aningen frustrerad. Och visst, tanken på att det finns en handfull människor som läser en när man väl kommer till skott kan ju var upplyftande ändå.
L o g g f i g u r 