Commns.

Skön morgon. Kaffe, musik, och några mail att läsa.

Tänkte på det nu. Att läsa och skriva mail efter att en kväll t.ex. ha använt Messenger med de irriterande lysande “vi är online gröna prickarna”. Jomen, hur det känns lyxigare, mer privat och mindre pyttigt på nåt vis. Som att gå från en 90 x 200 säng till en stor dubbelsäng. Att jag ofta blir glad av det. Beror ofta på avsändaren klart, men där en tendens till att njuta av att få ta ut rörelserna i mail, och känna sig friare – som att få ligga i e-post, hehe. Bara den större skrivrutan alltså!

Det behöver inte nödvändigtvis innebära mer ord. Men det har en annan dynamik. Och kan definitivt kännas sexigare än Messenger eller meddelanden på sociala medier.

På tal om det. Generaliserande påståenden: Folk som kommunicerar mycket på X/twitter och FB har ett mindre engagemang i andra utanför plattformen. Finns en annan iver att ha kontakt med vänner och bekanta hos de som är utanför. Ett större uppskattande av kontakt mellan fyra ögon i både fysisk och textbaserad kommunikation.

Personer som är hardcore och on på X eller FB, och som har sin familj i 24-timmars-flödet verkar generellt ha ett annat slags kontaktbehov. De har liksom vant sig att fördela sina gracer? Det är – lättare?

Får känslan av att många kan ha en oro över att det skulle innebära ett slags förpliktelse om att vara väldigt närvarande och tillgänglig om man nås av ord i ett mail eller ett meddelande av en person privat (läs meddelanden & mail). Ja, den oron eller tveksamheten verkar mer påtaglig för folk som kommunicerar på X och FB. De verkar trots allt sitt skrivande mindre personligt engagerade och just där mer kommunikativt trötta?

Den fasen av att tvingas till någon form av privat kommunikation slipper du ju i X default-läge. Eller i FB. Där avlöser det ena det andra i en snabbare takt. Har personligen inga problem att gilla och följa med i den rörelsen och allt tyckande och reagerande på saker och ting, men uppskattar också den andra kontakten. Få visa intresse, ta emot detsamma. Stanna upp lite mer inför varandra.

På FB är det märkbart dummare än på X. Med reaktioner och i övermåtta använda ord som ”underbart”, ”fint”, ”fantastiskt om saker som inte alls är speciellt bra eller fantastiska. Kultur & mediafolket är märkbart stiffare och tråkigare om man jämför med deras twitter-diton. SD-troll är där ju också gott om. De tillsammans med yoga- och hälsofolket tar hem priset som allt man inte attraheras av.

I de trevligare segmenten av X- plattformen är folk mer om sig och kring sig, har mer humor, roligare och rörligare associationer och större referensvärldar. Samtidigt är det personliga tilltalet aningens satt på undantag, omformat, omintetgjort, för den ständiga åsikts-rörelsen är så himla dominerande och liksom inbyggd i systemet. Och då upplevs väl kontakter som enklare och mer kravlösa, tycker nog många.

Synd ändå på nåt sätt. Det är väl inte så lurigt att hitta ribban med folk. Det är ju inte direkt svårhanterat att kommunicera vad man befinner sig i, tycker jag. Vad en orkar med. Vad man önskar.

Klart att där finns en dynamik och en social växelverkan som verkligen känns och är värdefull på X/Twitter. Käre tid, ja absolut. Uppgåendet i en annan finns ju där också, men på ett något mer icke-uppehållande och flyktigt vis kanske. Men det är säkert en fråga om föreställningar. Och om don och person.

Ska sägas att jag haft kontakt med jätteaktiva twittrare även mail-ledes. Ett par av dem uppskattar friheten i mailet på ett sätt som påminner om det spralliga fölet på vårbete. Att det liksom är nåt annat – att få berätta, läsa, och svara på – i ett mail mellan fyra ögon.

På tal om ögon. Jag har alltid haft svårt för fler ögon än så när jag kommunicerar. Inverkar negativt på min stressnivå. X-människan blir säkert jättestressad av min faiblesse för fyrögd e-post.

Så. Jag gillar verkligen X, men skriver inte där. Det hade jag inte pallat. Men följer forfarande några hundra trevliga konton på avstånd, även om X under Elon är bekymmersamt. Att folk forfarande är aktiva på plattformen känns sisådär. Att inte fler lämnar och ger sig därifrån är knepigt.

Hade jag varit aktiv på twitter som blev X under Musk – med hans räliga anitemitiska agenda – så hade jag nog fan lämnat. Pratade med mitt anarkistiska 19-åriga jag om det häromdagen och det fukkade mig över att jag bara fortfarande kunde ha frågeställningen.

Däremot gillar jag X-ikonen mycket mer än den fjompigare fågeln. Finns en go art deco-feel. Synd bara att app-ikonen har den lite skrapiga och skamfilade looken.. Den hade varit snyggare utan. Just like..