Hade haft Allsång på Skansen i ögonvrån på Tv’n en dryg halvtimme ikväll när jag plötsligt upptäckte att jag var helt utmattad. Pernilla jävla Wahlgren alltså. Så intensiv och ofta enerverande lättsam. Två minuter senare sitter jag och gråter när de allsångar Olle Adolphsons ”Trubbel”. Sedan kom Tommy Cash och gjorde en lite sömnig version av sin braiga ”Espresso Macciato” men ändå! Vidare Jöback/Salo med slitet Anita Lindblom-nummer, samt Titiyo m.fl. Några kända gamla svenska örhängen från typ 40-talet också. Man blir rörd när man ser små barn sjunga med i dem. Och Annika Jankell och Anna Charlotta Gunnarsson sjöng 60-års jubilerande Melodikryssets signaturmelodi ”Tillsammans!”. Helt hysteriskt, men kärt.
Ok, inte så mycket hijabs i publiken inte. Men Özz Nûjens fiktiva muslimska Östermalmsfamilj från tv-serien dök i alla fall upp. Och under allsång-säsongen har man ändå kunnat känna SVT’s intention att vara inkluderande, mångfacetterade och kanske t.o.m. mångkulturella här och var. Det uppskattas.
Sedan sjöngs Ted Gärdestads ”Jag vill vara din ängel”, och så avslutades det hela med Rick Astley live! ”Never gonna give you up”, förstås.
Ska sanningen fram så bölade jag mig nästan hela vägen in i mål under kvällen.. Va, fan – av Allsång på Skansen! Konklusion: Är nog rätt darrig mentalt för tillfället.
Men tur att man inte var på plats i Stockholm. Det hade varit att fresta på i onödan. Programmet har ju en så intenzo och jobbig vibe, och om jag hade varit där hade jag nog hoppat in under en svensk flagga och gjort ironiska, spastiska nazze-hälsningar i ren protest och sedan förmodligen avlidit av biggo-stress inom ett par minuter..
Allsång är über-hurtigt, plågsamt generiskt och blont som fan. Men ändå var programmet bitvis fint att se ikväll. Förvånande att man orkar med det egentligen, men det är nog den däringa Sverige i kollektiva minnet- känslan, som letar sig in under bröstbenet och ja – känns.
I övrigt: Pernilla Wahlgren påfrestande, men inte lika jobbig som t.ex. den skränande Lotta på Liseberg. Henne kan jag verkligen inte se på ens en minut.
Wahlgrens styrka är väl att hon inte tar sig själv på så stort allvar. Dessutom tror jag att hennes manus har blivit bättre i år. Lite mer fyndigt än tidigare. Jaja. Hon gör i alla fall sin bästa säsong hittills som programledare, tycker jag! Hoho.
L o g g f i g u r 