Tycker att Zane Lowe, Apples Music’s artistintervjuare och podcast-människa är rätt slätstruken överlag. Blir lite smak av pizzaslice vem han än intervjuar. Inga egentliga tyckanden eller uttalade värderingar nånstans, eller i alla fall bra återhållet, väldans nedslipat, liksom ner till mental mellanmjölk. Känns verkligen att han har kommit överens om och definierat sin roll tillsammans med Apple. Jag tycker inte direkt illa om honom, eller jo, det gör jag. Fram tills nu. För hans senaste intervju med Brian Eno är faktiskt fin och lyssningsvärd. Men beror nog mer på Eno än Lowe.
Eno kan ibland själv ha lite av det där kläggigt emotionella närmandet till typ kreativt musikskapande, som Lowe känner sig rätt hemma i. Samtidigt har Eno, med ålderns rätt mer att tillföra, mer kött på benen när han pratar om sitt musikaliska tänk, om livet och sitt skapande. 76-åringen, som just släppt ett nytt album, verkar ju vara en go gubbe och säger bra saker i ett timmeslångt samtal med den lite mesigt nedskruvade och alltid ofarlige, men tror jag egentligen snälle och välvillige Apple Music-figuren Lowe.
Men skit i honom nu, lyssna på gamle Brian, som ändå har sina stunder. Eno har ju bjudit på blandad kompott under alla sina år, men inte går han att avfärda i elektroniska sammanhang. Jävel vilken musikalisk karriär, och så mycket där finns att hämta. Intervjun som är gjord i hans studio finns både som audio och video på Apple Music, och i aningen sämre kvalitet på YouTube nedan. Men ju sevärt ändå!
Aurum heter Brian Eno’s nya album och det har faktiskt fungerat som en nattlugnare för mig i Homepoden under veckan som gått, även om plattan också tangerar New age-ismens tomma här och var.
L o g g f i g u r 