Hon spelade på Inkonst för några dagar sedan. Såg henne på Malmöfestivalen i somras, på Posthusscenen sidan om tivolit.. I ett omotiverat doftmoln av brända mandlar och spunnet socker – Lydia fu**ing Lunch framför liten kärntrupp av fans. Lustigt när Lunch, ja någon som är så väsensskild från den Malmöitiska festivalandan krockar med densamma. Blev någon slags sympatisk synergieffekt. Framhävdes på ett kärt sätt – en pyttestad som ska festa till det och verkligen försöker göra så gott den kan, för alla liksom.
I torsdagskväll verkar det ha varit en annan femma. Hon gör sig bättre på lokal. Lydia Lunch på Inkonst 1 och 2.
Och så en ny Lunchintervju i podcasten A Cultural Manifesto med anledning av William S. Burroughs 100-årsdag för typ en månad sedan. Som vanligt inkluderande en agenda av oavhängighet, feminism, sex, musik och Richard Kern-filmer. Transkriberat ☂.
L o g g f i g u r 
