Två längs vägen

Mitten av 80-talet. Kanske juli. Lägenhet på Södermalm i Stockholm. Vi sitter och leker med trummaskinen TR-606. Diktuppläsning och turnéavslut på Gärdet i Stockholm väntar. Vi kallar oss Två längs vägen. Hon ska läsa Gunnar Ekelöf, något ur hans En Mölna-elegi. Och jag ska läsa mitt. På scen har vi trummaskinen, någon av hennes målningar och en driven basist från agiterande synthtrion RAS 1 från Stockholm. I bakgrunden en atmosfärisk musikalisk figur som stegras och blommar ut mellan dikterna. Ljudmatta sammanvävd av synthsekvens, improviserat basspel med inslag av både funkig hammare och en gnutta jazz. Under det en hårt studsande trummaskin (tennisboll mot hardcourt). Tidigare har vi haft framträdande i Kalmar och i Hultsfred – på den alldeles nya Hultfredsfestivalen minsann. Och i Slottsparken i Malmö hade i början av sommaren jag och konstnär Wallin haft en spelning på samma Glädjetågsturné. Vi uppträdde under namnet AGH: Aktiv Galen Handling. Vi hade draperat scenen i plast så att publiken såg oss som de suddiga figurer vi var. Och så hade vi riggat porslinshundar och krukor med färg på scenen. Dikter lästes. Porslinshundar yxades. Allt högg vi sönder under föreställningens gång, medan skärvor och färg stänkte i kaskader mot plastförhänget. Minns också att en radiostyrd bil med en morbid skulptural överbyggnad körde fram och tillbaka över scenen som en psykotisk jätteråtta medan trummaskinen studsade, gitarren käbblade och basen hamrade. Vi lät som en dansant, men lite apart kombination av Joy Division och Level 42. Efter spelningen kom flera fram och rosade oss för det märkvärdiga upprädandet. En tysk man frågade om vi ville komma och spela på en klubb i Berlin för vi var ”det bästa han hade hört på länge”. Det ville vi inte. Det var också då som M. kom fram och frågade om jag ville gifta mig med henne. Vi gifte oss aldrig, men vi käkade middag på kinarestaurangen på Gustav Adolfs torg dagen efter, där gamla Clockrestaurangen låg en gång. Och sedan spenderade vi några veckor turnerande tillsammans som Två längs vägen. Men innan vi gav oss iväg på turné så bodde vi några dagar i Malmö, i Sven och Ingers minimala lägenhet som jag hyrde medan de var i fjällen. Det var sommaren 1986. Jag var nog 19. En av morgnarna lämnade M lägenheten tidigt, och kom tillbaka och väckte mig med färska hallon. Vi mumsade på dem, sedan på varandra. Och så låg vi i sked. Minns att vi lyssnade på Holy Toy och hur hon glatt hälsade på min golden retriver Oskar med lyfta händer och ett strålande vackert ansikte medan hon chantade hans namn.