Nu hemmavid, men Valborgspromenad igår. Jag och sonen gick efter ett par varv på Mellersta kyrkogården till Folkets park där vi hamnade i skateboardtävling – Folkets Miniramp Jam 2017 i arrangemang av Bryggeriet. Vi fick se några skillade skatewitches, bl.a. Katja Uneborg från Stockholm som utöver att vara en jävel på skateboard också är biografägare på Bio Rio. Katja vann årets tävling före lundahoppet Mimmi Leckius. Undrar förresten om hon är släkt med hädangångne lundapoeten Ingmar Leckius (1928-2011)? Han som förutom att skriva dikt översatte bl. a. Henri Michaux till svenska. Det måste hon väl vara.
Men mer hjulbräda: Herrtävlingen bjöd på extraordinär skateboardåkning av framförallt Dannie Carlsen från Danmark som hade en ruggig känsla i sin åkning. Se honom här.
Tävlingsmomentet kan förvirra mig lite när det gäller skateboard. Den familjära känslan vid arrangemangen gör att känslan av ”motståndare” är minimal. Ja, mer än antagonister verkar de tävlande vara kompisar. Säg att någon sätter ett trick för allra första gången.. Det behöver inte vara top notch eller så himla superavancerat, men glädjen och uppskattningen går inte att ta miste på, varken hos publiken eller medtävlarna. Den här speciella generositeten man visar inför varandras prestationer är fin. Hur man stöttar och ger varandra support. Sedan förstås njutbart med de konstfärdigheter som de mest avancerade åkarna bjuder på. I båda fallen blir det liksom något annat än tävling och konkurrens. Mer konst, ett förfinat individuellt uttryck. I ett kollektiv där alla ges samma värde. Och som så ofta vid skateboardevenemang landar allt i en go anarkistisk atmosfär med bra musik i högtalarna. Så det var faktiskt som att dimpa ner i ett miniatyrparadis i den milda vårsolen i Folkets Park. På ett par timmars betryggande avstånd från kvällens hektiska och överbefolkade Valborgsfirande.
L o g g f i g u r 