Ikväll dricker vi måttligt. Vi brukar ju ibland både tömma glasen och fylla på dem rätt fort, du och jag. Det är ju egentligen ett otyg med alkohol. Jag gillar inte det. Har nog sett för mycket skit i genren på nära håll genom åren. Jag gillar IOGT, och förordar regelbundna, obligatoriska mätningar av alkoholhalten i blodet för alla och envar. Det är helt enkelt inte klädsamt med alkoholism. Speciellt inte när den förenas med år och tyngre livserfarenheter. Jag har extremt svårt för missbrukarens oskärpa och sentimentalitet. Svekfullheten och misstagen som ligger och lurar, glömskan och upprepningarna. Den bedrövliga nivån. Visst tycker jag att det är skönt att bli berusad någon gång, men att ägna sig åt svårare superi betraktar jag som haraktigt. Snacket om drickandet som självmedicinering gäspar jag åt. Den vise tar emot den proffesionella hjälp som går att få. Jag tycker om att folk läker så grundligt det går.
Du lägger dig tillrätta i soffan i vardagsrummet, och jag sätter mig i fåtöljen bredvid. På soffbordet ligger en bunke böcker, överst en roman av Helle Helle. Ett par stearinljus brinner. Vi pratar om Mark E Smith som gick bort för ett par veckor sedan. Du känner varken till honom eller The Fall. Vi lyssnar på låten Mountain Energy – för att den är lättillgänglig, och jag vill att introduktionen av bandet ska beveka dig. Det lyckas jag inte med.
Det är snart natt och min sista här. I morgon lämnar jag byen för Malmö. Jag har en möjlig inneboende på kroken. En 22-årig konsthögskoleelev från Norge. Hans annons var sympatisk, och på telefon lät han trevlig, ja grundad på något sätt. Ska bli intressant att träffa honom. Men, han är ju ung och studerar konst – så det finns en risk att han är en festprisse av rang. Jag hade nog egentligen föredragit en tyst och tråkig elektroingenjör från Indien eller en finsk fågelskådare med stela kläder, men några sådana har inte dykt upp på Bopoolen ännu.
Vi tar oss ett bloss till i köket innan vi ska lägga oss. Jag tror att jag kommer plocka upp iPaden när du har somnat. Magnus Dahlströms nya roman Hemman ligger och väntar i iBooks, och den är jag nyfiken på. Till morgonkaffet väntar i värsta fall Strauss hurtiga marschmusik. Det är påfrestande, men händer här ibland, för du arbetar hemifrån och varje förmiddag bäst till Danska P2. Vi blir båda nervösa av Strauss. men det är alltid roligt att höra ditt förbannade ”Öhv, for satan da!” innan du byter kanal för att du plötsligt har insett att du sitter och arbetar i ett inferno av stompiga stråkar och klappande cymbalslag. Nej, du blir inte nervös – du blir superstressad av Strauss.
Klockan är nu 02:55. Jag ligger och funderar över vad jag ska handla med mig hem till Malmö från Kvickly på Englandsvej i morgon. Det lutar åt tobak, frikadeller och choklad. Kvickly är billigt och bra. Även om priset på frikadellerna i charkuteridisken har ökat med en femma, från 10 till 15 kr/styck. Det är i mesta laget för en frikadell. Jag ställer alarmet på 09:15 och sömnen på dröm. Nightmode på skärmen- check. Intag av sömntablett – check. Snart är jag som bortblåst, japp, helt väck..
L o g g f i g u r 