Minns tydligt hur sonen och jag satt som klistrade framför våra iMacar och följde det här spektaklet från San Fransisco för exakt fjorton år sedan. Steve Jobs gjorde en av sina mest minnesvärda produktpresentationer när han lanserade iPhone på Apples keynote under Macworld Expo, den 9 januari 2007.
Alltså, jag må vara svag för ny tech i allmänhet och gilla Apple-sådan i synnerhet, men oavsett – tycker nog allt att den här presentationen är lite av allmänbildning att ha gluttat på. Den är ju en teknologisk milstolpe där man för allra första gången får en glimt av den revolution som var på gång, den förförelse som vi utsattes för och den plötsliga viljan vi kände att införliva den nya tekniken i vår egen vardag. Och så blev det. iPhone kom helt enkelt att gagna oss och förgylla våra usla liv precis på det sätt som eventet visar. Varken mer eller mindre.
Förväntningarna var skyhöga inför eventet 2007. Men allt var också ett enda sammelsurium av obesvarade frågor och mer eller mindre vilda spekulationer och förhoppningar. Det hade i techvärlden länge florerat rykten om att Apple skulle lansera en egen telefon, men ingen visste riktigt säkert vad som skulle presenteras. Företaget hade lyckats med konststycket att inte läcka någon som helst information eller foto på produkten. Det hade spekulerats om ”en iPod med telefonfunktioner”, ”en telefon med ett virtuellt klickhjul” och ”med en del nya användningsområden”. Jo, jag tackar jag. Och namnet ”iPhone” dök upp då och då. Även mockup-bilder av hur den kunde tänkas se ut. Men varken bilder eller rykten var i närheten av vad som slutligen presenterades. Iphone överträffade alla förväntningar – frågorna kom att besvaras, och önskningarna infriades med råge under den briljanta presentationen.
Steve Jobs, världens då mest slipade tech-visionär, trivdes med att stå på scen och var ju en sjuhelvetes krämare också – det måste man tillstå. Han hade ett unikt tilltal som fick folk att lyssna – kunde vara både skarp och allvarlig, men också lättsam och jävligt fyndig. Visade retoriska mästartakter på scen, utan tvekan. Att han alltid förmedlade sitt shit med hjärta och ett intensivt engagemang gjorde honom självfallet intressant att lyssna till.
Han hade oss i sitt garn redan under de första inledande minuterna av eventet. Det berömda introt med finten om att det handlade om tre nya revolutionerande produkter som i slutändan visade sig vara en enda – iPhone – är fortfarande lika kittlande att se. Och hur han sedan fick konkurrenternas mobiler och smartphones att framstå som närmast efterblivna med sina plastiga knappar och brist på möjligheter. Det var skojigt, och ju dessutom helt sant.
Med iPhone kom en mjukvara med dynamiska och föränderliga egenskaper som knockade konkurrenterna i mobilbranschen fullständigt, och Apple hade ett teknologiskt försprång på flera år framför sina konkurrenter. Aktörer som Nokia, Blackberry, Palm, Sony Ericsson och Motorola blev med ens akterseglade. Deras mobiler med hårdvarucentrerade användargränssnitt och starkt begränsad funktionalitet var dömda i samma ögonblick som Jobs äntrade scenen för sitt lilla masterpiece till produktlansering.
Klart det var stort. Som macen hade förändrat datorindustrin och iPod förändrat musikindustrin skulle nu iPhone komma och rita om kartan för mobilindustrin, för webben, för samhälle och system på en mängd olika nivåer. Och som ingen annan manick – vårt sätt att kommunicera och konsumera information.
2007-års iPhone var ju primitiv i jämförelse med dagens, men den känns fortfarande förvånansvärt modern när jag nu ser eventet igen. Och det är verkligen sevärt. Jag skulle nog säga att de första femtio minuterna är obligatorium att ta del av. Flera klassiska ”första-gången-iPhone-möter-människa-moment” känns igen. Vi är på samma tåg fortfarande. Telefonens första operativsystemet kallades OS X som på macarna, men blev snart till det iPhonespecifika iOS som bara blivit bättre och mer kraftfullt genom åren.
2007, men allt är så bekant, och givetvis nostalgiskt, och lite gulligt. För iPhone var så liten då, och ändå tyckte vi den var så stor.
Man minns suset i publiken då Jobs för första gången förevisade hur man navigerar på en iPhone. När han med sitt fingertopp öppnade den och försatte den i vila genom att dra i det virtuella reglaget. Och notera jublet som hörs när han berättar och visar hur man navigerar i en spellista: ”Well, how do I scroll through my lists of artists? How do I do this? I just take my finger – and I scroll!”. Sedan körde han igång lite olika låtar ur sin spellista. Han avslutade med Talking Heads. Det kändes trevligt och blev ett extra plus i våra böcker.
Vi var i stort sett sålda på momangen. Han hade inte behövt gå vidare till hur väl det funkade att se på film och tv-serier, hur överlägsna telefon- och samtalsfunktionerna var, eller till hur smidigt det var att hantera foto. Och inte hade han behövt visa hur snyggt The New York Times såg ut i Safari, eller hur oerhört enkelt det var att skriva SMS och mail på det virtuella tangentbordet.. Nej, nej, vi var redan övertygade om att vi ville ha den här telefonen. Och inte hade han behövt visa oss Google Maps där han letade upp närmaste Starbucks och sedan busringde till dem – beställde ”4,000 lattes to go” till publiken.. Vi hade ju fattat grejen.. iPhone var en magisk liten telefonapparat som rymde hela världen och fick plats fickan på våra jeans. Men vi var tacksamma och uppspelta över att han gjorde allt det där – att han höll låda i 80 minuter om den telefon som vi inte hade en aning om att vi behövde, men snart inte kunde tänka oss att vara utan en minut. Se eventet i sin helhet nedan.
Inser nu att jag skrev ungefär samma inlägg till 12-årsdagen 2019. Småsenilt, men ok – en stor händelse tål att upprepas.. Så kanske till 15-års jubileet 2022 igen?
L o g g f i g u r 