Nu har det hänt. Jag stod verkligen och gjorde Qigong med en rullad cigg i mungipan i natt. Min rygg behövde rörelserna för den har börjat klaga över allt stillasittande och halvliggande i soffan. Men ändå – helande qigong och rökning på en och samma gång, då är läget rätt obalanserat. Hade i ärlighetens namn också ett par glas vin i kroppen efter en trevlig kväll. Ja, det var ju Valborg.
Fick syn på mig själv i spegeln när jag stod och bolmade och samtidigt gjorde de här väldigt lugna och graciösa rörelserna. Såg komiskt ut, men för ett kort ögonblick tyckte jag att det bar. How I somehow stayed cool, eller hur jag ska säga. Att allt var i sin ordning, att jag klarade av att bära upp situationen. I själva verket kändes det inte speciellt harmoniskt eller bekvämt alls. Nej, nej, snarare stressat, kymigt och regelvidrigt. Lite som att skräpa ner i skogen, eller stå och pissa i handfatet samtidigt som man läser Fader vår. Så jag fimpade efter en stund och gjorde qigong-passet färdigt. Kändes bättre så. Mer naturellt.
Qigong är lite förenklat en slags kinesisk form av yoga. Den är provocerande långsam, men du far inte helt illa av att stanna upp och stillas även på det sättet, you know. I alla fall någon gång då och då. För mycket praktik kan nog riskera att göra en dum i huvudet, det tror jag bestämt. Ska också sägas att föreningarna som lär ut traditionell hardcore-qigong tyvärr ofta är sektliknande och har en halleluja-helande agenda. Rörelserna de lär ut är välgörande, men inte undergörande. Det är en viktig distinktion, och en lurig kombo som gör att ens deltagande i undervisningen lätt tappar fokus. Jag blev själv både förbannad och stressad över den obehagliga sektkänslan som ledarna på min kurs förmedlade.
Nåväl, till saken. Mitt samtidiga rökande och qigongande fick mig otippat att tänka på Geoffrey Reggios Quatsi-filmtrilogi: Koyaanisqatsi (1983), Powaqqatsi (1998) och Naqoyqatsi (2002). Geoffrey utgick från den amerikanska urbefolkningens språk i filmtitlarna. Hopi-folkets ord ”Koyaanisqatsi” definieras som ”Life Out of Balance” eller ”Life of Moral Corruption and Turmoil”. Så Native Hopi Wisdom kl. 01:45 i mitt inrökta vardagsrum, och med den en känsla av att det är dags att skärpa mig, leva hälsosammare, kanske längre.
Koyaanisqatsi är den film i Reggios trilogi som jag minns bäst. Den grep mig när jag var 16 år och lärdes upp som biografmaskinist på Folkets Bio. Jag hade en ”ungdomslagsplats” där. Låter halvkriminellt, eller kanske kommunistiskt, men var bara ett slags praktik för arbetslösa ungdomar.
Koyaanisqatsi förmedlade skarpa kontraster mellan den fördärvade västerländska civilisationen och ja, något naturligare och bättre. Bildspråket var storstilat och tjusigt. Timelapse-effekter användes konsekvent och kändes häftiga för sin tid. Storslagna naturscenerier ställdes mot människans exploateringen av jorden. Vackra berg- och ökenlandskap mot det hektiska livet i storstaden. Mänsklig nöd och värme mot industriell rovdrift och iskall kapitalism. Budskapet hade sina poänger, även om det förmedlades ganska versalt.
När uppföljaren Powaqqatsi kom några år senare halvsov jag i biosalongen. Var då mer fascinerad av den gamla ryska futurismen som tvärtom hyllade maskinen, farten och framstegen. Och så det det sena 80-talet förstås. Neonen och nattlivet i de stora städerna (läs Tjuppenhamn å Malme, hihi).
Men musiken i Koyaanisqatsi gjorde den intressant ändå. Det var Philip Glass för hela slanten. Jag köpte Lp’n kommer jag ihåg. Tyckte speciellt om partierna som illustrerade stadens stress och intensitet. Repetitivt vindlande stycken med intensiv och manierad körsång. Framförallt gillade jag Vessels. Det inledande titelspårets tunga och mörka ton är också maffig, även om den djupa ödesmättade rösten nästan slår över i pekoral – ja, en dov och mycket patriarkal.
Jag och min då typ 7-årige son var en period glada i att mässa fram det där allra mörkaste ”Koyaaaa-niskatsiiii’t” till varandra. Vi hade just sett filmen, men han var vaken för komiken. Vill också minnas att jag ibland väckte honom om morgnarna med det. Kuliga grejor, sa Gustaf Geijer.
Se den gamla trailern och lyssna på soundtracket nedan! Se kanske rentav hela filmen? Den ligger på Youtube, uppdelad på nio avsnitt.
L o g g f i g u r 