Vi måste börja våga tala om min lägenhet


Idag inleds serien ”Vi måste våga tala om..” (lång trumvirvel ).. ja, min lägenhet! Ja, jag behöver nog uppmärksamma att den inte ser ut som den gjorde för ett drygt år sedan. Den är rörig, ostädad och belamrad med kartonger och papperspåsar från de nydödas dödsbon.

Jag är ju egentligen rätt ordningssam och njuter av att ha det fint omkring mig, så det här är en rejäl och närmast chockerande utveckling, eller snarare ett mörkt tjo-changemang som saknar motstycke i min moderna personhistoria, hoho.

Jag hade under min ungdom en kompis/loverboy som gick omkring med en liten resväska som det stod Jävla Väskan på. Det var ju skojigt, så inspirerad av det har jag nu satt upp en skylt i hallen som det står Jävla Lägenheten på. Känns relevant på ett besvärjande sätt, och jag hoppas att det för tur med sig.

Jag och min son flyttade in i den här lägenheten vid Värnhem i april 2007. Sedan dess har den haft flera inneboenden, och jag hyrde t.o.m. ut den ett tag när jag provade att bo i centrala Lund. Där blev jag inte kvar länge. Mest har jag bott i den själv. De senaste två åren så helt och hållet så. Det började bra när jag blev mig själv och fick tillgång till rummen själv. Jag fixade och gjorde i ordning, fick ommålat i det tänkta vardagsrummet, pyntade lite ovanpå min ursprungliga grundpyntning. Fick till en viss förnyelse som kändes lovvärd. Nu ser det ut som kriget. Rummen har tappat riktning och rörelse, liksom jag. Men aj vad jag längtar efter att rensa ut, städa och fixa till den igen. Och med det förmodligen mig själv igen.

För ett år sedan var det ändå rätt fint i vardagsrummet. Jag hade tagit tag lite. Sedan blev det så fel när alla började dö. Ja, lite övermäktigt, minst sagt. Jag får ju försöka ta mig i hampan och få till det. Grunden finns där. Så jag har förstås att börja rensa ut och tänka trivsel, form och färg igen. Det behöver t.ex målas om i ett av rummen, och i hallen samt köket. De fula originalgolven i plast, främst i köket behöver också uppdateras. Så där har jag att göra, med hjälp av MKB. Ska bespara er bilder på hur det ser ut just nu, men fasiken för ett år sedan började det ju arta sig.

Ett av mina två rum (The Lovable Cringe Version)