Hade nästan börjat misströsta om att få höra någon ny musik från L.A. Witch, men så exakt för en månad sedan var det dags. Då släppte de sin tredje platta DOGGOD – och den är, inte oväntat, riktigt bra. Los Angeles-bandet med sin mörkerblend av garage- och psychrock med mycket surfreverb och fuzz på gitarren känns igen på det nya albumet, men de har också förnyat sitt sound en aning. Nu gothar och postpunkar de till sig en pytte-aning mot The Cure-hållet, samtidigt som tidiga influenser från t.ex. Gun Club forfarande smyger i vassen.
L.A Witch startade redan 2011, bytte trummis 2013 och det var väl där någonstans som allt började ta fart. Det var också då jag fick korn på dem i en videoupptagning från Venice Music Crawl i Kalifornien. De framförde låten Haunting på en liten utomhusscen, med den äran. Se nedan!
År 2017 dök de plötsligt upp i Malmö, på Grand, och efter konserten kände jag mig nödd och tvungen att skriva om dem. Då hade de precis släppt sitt självbetitlade debutalbum L.A. Witch. Det följdes 2020 upp av plattan Play With Fire. Sedan har fem år gått, men de alltså inte släppt nytt material förrän nu.
Har svårt att motstå bandet. Något med det släpiga lite rangliga soundet. På den nya plattan låter de tightare än tidigare. Samspelet mellan basisten Irita Pai och trummisen Ellie English är stärkt, och båda bidrar förstås till bandets säregna uttryck. Men det är Sade Sanchez gitarrspel och lite nasala och dimmiga röst som alltid varit kronan på verket. Det är också hon som verkar vara musikalisk motor och mest drivande, den som kommer med idéer och utkast, och skriver texterna – även om alla i trion står som låtskrivare på spåren.
Den nu 36-åriga frontfiguren växte upp i ett musikaliskt hem med mexikanska rötter och började spela gitarr som tonåring. Hon blev inspirerad av vad föräldrarna lyssnade på – allt från The Carpenters och Black Sabbath till Madonna och The Ronettes. Självlärd på gitarr, utan formell utbildning och enligt egen utsago introvert, fann hon sin röst genom musiken. Andra artister som hon kom att ta intryck var The Cramps, Gun Club, Joy Division, The Stooges, och Johnny Thunders.. Ja, ni fattar viben och att Sanchez är en böna med gott musiköra.
The band cites The Gun Club as one of its early influences, with Sanchez noting that ”When our band first met, that was one of the connections we made. There’s something about their vibe — it’s blues-y, twang-y, kind of country, but also poetic and goth-y — that inspired me.”
Utanför scenen är hon DIY-entusiast och gillar att åka skateboard. Har dessutom ett stort intresse för motorcyklar. Efter en olycka med sin Harley Sportster 883 bestämde hon sig för att bygga om motorcykeln själv.. Vill man läsa specifikt om Sade Sanches och motorcyklarna gör man det t.ex här. Andra intresseområden ryktas inkludera vintage-shopping, vovvar och att äta glass, och så har hon en förkärlek för film, fotografi och arkitektur. Så vet vi det. Jamen, det är väl det, ju fler intervjuer jag läser och ju mer jag får veta om de här sympatiska Los Angeles-töserna – ju mer gillar jag dem.
Nedan några nya recensioner, ett par videorullar + uppdaterade spellistor:
⬤ The Line of Best Fit: L.A. Witch emerge from the shadows with DOGGOD’s dark delight
⬤ Flood Magazine: L.A. Witch, DOGGOD
⬤ God Is In the TV: L.A. Witch – DOGGOD
L.A. Witch – Haunting (2013)
L.A. Witch – Icicle (2025)
MC-relaterad intervju med Sade Sanchez (2024)
Intervju för en månad sedan
På Apple Music:
L o g g f i g u r 