I går fick jag en vykortshälsning från Céret i Frankrike och i kväll dimper det ner ett par glada tillrop från Sarajevo samt ett par andlöst vackra bilder från några på vift i Spetsbergen. Folk rör på sig. Jag också. I morse promenerade jag ner till Möllevångstorget i höstsolen. Köpte potatis, ett knippe krusig persilja och den minsta pumpan jag kunde hitta. När jag kom hem kokade jag potatis och pumpa, tillsatte koriander, persiljan, salt och peppar jämte lite mjölk och smör vilket blev till en mild god mos. Till detta åt jag en grov smörgås och en bit rökt makrill. Sedan fick kaffet puttra och lugnet lägga sig. Jag själv ock’ på soffan en stund. Jag roade mig med att plocka runt bland några spellistor i Apple Music innan jag nickade till ett slag. Skönt så. Senare under eftermiddagen kom min son upp för en kopp kaffe efter sitt jobb. Han tipsade om ett bra avsnitt av Lundströms bokradio från i våras som gått mig helt förbi. Ann Jäderlund, Stig Larsson och Thomas Öberg gästade programmet. Jäderlunds poesi hade berört honom, och Stig Larssons autofiktionella dikt Mani från 1985 hade fått honom att dra på smilbanden. Han kom ihåg att jag hade läst den för honom för en herrans massa år sedan, när han var typ 14. Här hör vi författaren själv läsa den:
L o g g f i g u r 