Sven och Inger måste ha varit i trettioårsåldern när jag var typ sjutton. De bodde i en tipi i Jämtland sex-sju månader om året. De plockade bär, örter och grönt som de livnärde sig på i skogarna. Jag har för mig att de också sålde bär, och fick ihop pengar så att de klarade vinterhalvåret i Malmö. Så ville de ha det. Henri David Thoreaus bok Skogsliv vid Walden samt skrifter av Ralph Waldo Emerson fanns i bakgrunden. En del anarkistisk litteratur. De hade ingen vurm för det romantiska. Tvärtom, lutade mer åt skrovlighet, jord. Sven och Inger satt i skräddarställning på golvet i lägenheten på Eslövsgatan. Fanns inga möbler där för de ville inga möbler ha. De läste. Bakade brytbröd och surplade soppor. Sysslade inte med yoga och meditation. Tog inga droger. Verkade vara praktiskt lagda. Men mycket skygga. De pratade nästan inte alls. Skydde samhället och dagen i staden. Ville inte veta av fabriksvissla och civilisation. De strök längs husväggarna om natten. Hade få vänner. Var spetsanarkister. Inga kompromisser där. Tillsammans med dem gav jag och några vänner ut stencilbladet Paria som var fyllt med dikter, bilder och berättelser från både stad och ödemark. De bara försvann sedan. Vad som hände med dem har jag ingen aning om.
L o g g f i g u r 