Nick Cave samarbetar med de engelska app-producenterna på Enhanced Editions och visar fram iOS-plattformens potential som litteraturförmedlare. Appen ”Bunny Munro” innehåller den fullständiga e-boksutgåvan av romanen, en ljudboksproduktion samt en videoversion där Cave läser valda delar ur sitt verk. Man hittar även funktioner som sökbar text, bokmärke, typsnittsval, delning av textsnuttar ur boken m. m. Soundtracket är skapat av Cave och kompanjonen i The Bad Seeds – Warren Ellis.
Som app betraktad är ”Bunny Munro” en både snygg och genomarbetad liten sak, i synnerhet när man jämför med andra inom litteratur- och kultursegmentet. Nu ska det sägas att utbudet är ganska skralt när det handlar om litteratur och kultur på App Store. Plattformen skulle kunna rymma långt mer substantiellt material än vad den gör, men det kanske kommer. Enskilda författare har ännu inte hittat in dit i någon större omfattning och de bokappar som finns där använder sig inte fullt ut av mediets resurser. För några månader sedan släppte förresten en annan av Caves kollegor – Blixa Bargeld, frontfigur i Einstürzende Neubauten sin gastronomiska reseskildring ”Europa kreuzweise: Eine Litanei” som app. Inte så avancerad som Caves, och bara på tyska – men ändå..
Ibland pratas det om att läsandet, eller snarare om att det eftertänksamma läsandet skulle fungera sämre vid skärmläsning, och att förekomsten av ljud och bilder riskerar att minska graden av kreativt medläsande. Med Caves app verkar det inte förhålla sig så. De nya elementen tillför något snarare än att störa läsupplevelsen. För ögat fungerar läsningen förvånansvärt väl på den lilla skärmen, men en större skärm hade varit att föredra. Nu är visserligen ”The Death Of Bunny Munro” en infångande berättelse, men den behagliga läsupplevelsen beror till stor del på appens utformning och uppförande på skärmen. Ljuden och musiken, de suggestiva och finstämda nästan ragalånga ljudmattorna under Caves röst. Filmsekvenserna (på författaren sittandes i sin fåtölj läsande ur sin bok), och dina fingertoppar som doppas i berättelsen. Mottagandet av verket accentueras. Läsupplevelsen blir koncentrerad, känns igen samtidigt som den är ny. Det som främst talar till formatets fördel är de här multimediala möjligheterna och att det i enheten finns något som man skulle kunna kalla en inbyggd hermetisk vädjan – dvs det uppstår ett element av försluten och odelad uppmärksamhet i förhållandet mellan medvetande och manick när både öga och fingrar avläser skärmen.
Det är inte svårt att föreställa sig flera svenska författarskap som hade gjort sig riktigt bra i det här multiformatet. Jag tänker direkt på nybakade Ivar Lo-pristagaren Kristian Lundbergs bok ”Yarden” uppläst till bilder och ljud från Mellersta Hamnen i snålblåstens Malmö.. Och kunde inte skådespelaren Sten Ljungren äntligen få fortsätta med sin högläsning ur Nikanor Teratologens ”Förensligandet i det egentliga Västerbotten”- inte på TV, inte på Youtube, men i en välgjord app där en långsam kameraåkning för oss ut genom en isig fönsterruta till de snöiga hemtrakter som är Morfar och Pyrets. Låter det verklighetsfrämmande? Det är det. Varken den smalare kvalitetslitteraturen eller subversivt material är representerade på App Store. Men det finns ljuspunkter: “Böcker” är den kategori som växer snabbast för tillfället, och tre svenska förlag gör snart debut på plattformen, förutom Norstedts även Ordfront och Atlas. Sammanlagt rör det sig om ett hundratal titlar. Den distraktionsfria miljön borde även passa kulturtidskrifterna väl. För att inte tala om poesin. I en bättre värld hade man kunnat gå in på App Store och ladda ner diktarröster och drivna uppläsare i det här koncentrerade formatet.
På litteraturtidskriftsidan skulle man kunna tänka sig en utveckling av prenumerationstjänster. Att i appens form läsa ett temanummer av 00-tal, Parnass, Vinduet, Aorta, Lyrikvännen eller någon annan av deras pappersvänner hade varit behändigt. Multiformatet borde också kunna inspirera kulturarbetare från andra läger. Kanske är appen som examensarbete på konsthögskolan inte långt borta? Konceptuell konst liksom ren ljud- och videokonst skulle ha plats i en konstkategori på App Store redan nu, men det lär inte bli så förrän touchskärmarna börjar växa i storlek.
Mycket talar för att den större ”mediaplattan” snart gör entré. En vidareutveckling av de touchbaserade mobila enheter och de enklare läsplattor som finns på marknaden. I en förlängning innebär det kanske även en rörelse bort från datorn som vi känner den idag. Delar av tidningsbranschen jobbar intensivt med webb och digitala utgåvor och nya standarder som kan tänkas dyka upp i en tablet. Det har länge spekulerats om en MacTablet/iPad från Apple, men andra aktörer är förstås snart på banan.
Det vore önskvärt att fler kulturarbetare experimenterade med det nya mediets möjligheter, hittade nya presentationsformer för sitt kunnande, och därigenom bidrog till att höja kvaliteten på utbudet. Att Nick Cave skulle visa vägen i det digitala läsplattelandet var nog rätt otippat, men när jobbet nu ändå blev gjort så är det inte överraskande att resultatet är riktigt bra. Han lämnar sällan ifrån sig några halvheter. Man hoppas att de författare på bl.a Norstedts förlag som ligger i startgroparna med titlar på Apples App Store har haft samma ambitionsnivå. Men med risk för att generalisera och vara en smula fördomsfull så vågar man nog påstå att de som kan sitt gebit inom kultursfären i allmänhet inte är så framåt när det gäller ny teknik – samtidigt som den nya tekniken är i händerna på folk som inte är så bevandrade i kulturellt hänseende. Tvenne världar och sällan mötas de två.
Bunny Munro är ett praktexempel på hur plattformen kan användas, men har helt förbigåtts av svenska app- och techskribenter. Det är ingen slump och berättar något om hur nödfällda eller rentav ointresserade de som bevakar digital utveckling är när det handlar om annat än recensioner av spel och ”to do” appar. Att flertalet programmakare håller på att dränka App Store i nonsens gör ju inte saken bättre. Om man är intresserad av att se hur mycket oöverlagt strunt det kan komma ur en programmerare när han tar sina första sprattlande steg på en ny mjukvaruplattform så rekommenderas ett besök i App Store. Lägg sedan märke till hur detta strunt stegras till ren dumhet när det korsas med drömmar om snabba pengar och flummigt entreprenörskap.
En dåligt förmildrande omständighet är att både tekniken som sådan och App Store är nya företeelser. Drygt 100.000 appar har det blivit sedan App Store slog upp sina portar i juli 2008. Det finns många imponerande små skapelser, av mer eller mindre användbar sort, men känslan av att vada runt bland skräp överväger. I bokkategorin hittar man en del läsbart, främst klassiska berättelser och författarskap, men samtidsförfattarna är underrepresenterade, och många verk hamnar i halvtaskiga appar, utprånglade på marknaden med förhoppningar om snabb förtjänst, eller bara ivrigt framspottade för att det helt enkelt låter sig göras. Som fenomen betraktat står därför Nick Caves app fram som en hoppets fackla i en tid när nivån på kulturen i äppelvärlden är rätt skruttig.
“I’ve suddenly found myself at the cutting edge of the way we may read books in the future but it’s all been something of a surprise to me. I see the paper copy as the real book. I sat down and wrote a novel, and that was difficult enough in itself without considering what the music would be. However, as a songwriter, I do have a naturally musical way of writing and [the book] has lent itself well to being scored, musically. It is a unique situation where you can write a novel and make music to it as well; it can be a different way of taking in a piece of literature.”
Nick Cave
Appen är dyr, kostar ungefär detsamma som den analoga boken i bokhandeln – 189 kr på App Store, men finns också i en gratis ”prova på version” innehållande tre kapitel. Recension av boken i SvDP
Presentationsvideo från Enhanced Editions
L o g g f i g u r 