”Stellans VM-knock glömmer vi aldrig – det har gått 50 år. Året var 1971 och skådeplatsen Nagoya i Japan. Där vände en 18-åring från Slöinge i Halland upp och ner på hela bordtennisvärlden när han intog tronen som Sveriges förste singelvärldsmästare. 50 år senare är det bara att ställa in sig i jubileumsledet och hylla Stellan Bengtsson med den skarpa vänsterarmen.När han återvände hem efter VM-triumfen var torget i Falkenberg fullt av Stellanbeundrare. Och 35 år senare, 2006, restes statyn av Stellan utanför stadshuset.”
Svenska bordtennisförbundets hemsida: Stellans VM-knock glömmer vi aldrig – det har gått 50 år
Roligt också att Sportnytt fick till en intervju med Stellan idag. Den 68-årige gamle världsmästaren lever sedan många år i USA, där han så klart driver en pingiscamp.
Noterade i inslaget att han hade en tavla med Gil Scott-Heron/ ”The Revolution Will Not Be Televised” hängandes på väggen = trevligt.
Träffade Bengtsson ett par gånger genom åren i pingissammanhang. Kommer särskilt ihåg ett möte på Sydsvenska mästerskapen 2003 som min moderklubb Staffanstorps BTK arrangerade. Vi stod och pratade om det dåliga ljuset i hallen, och drog på smilbanden åt att mästerskapet spelades i närmast ”skum” belysning. Hur han liksom klagade lite lätt, ja på ett milt och sympatiskt sätt – men med all rätt, för ljuset var verkligen kasst. Vaktmästaren hade inte fått tummarna loss och satt i de starkare lampor vi hade begärt och blivit lovade, vill jag minnas.
Stellan i Sportnytt idag (inslaget i slutet av sändningen)
L o g g f i g u r 