Lugn, skön och aningens social helg. Först en illuminerad lördagkväll på Östra Kyrkogården tillsammans med den närmaste familjen. At lyse op for os selv og de døde i minde, som dansken säger. Tänkte på Fredrik klart, det gör jag dagligen. Och pappa förstås. Hans namn var på plats på gravstenen på familjegraven. Nu ligger han där bredvid mamma och de andra till sist. Är så tacksam över att han levde med oss så länge efter mors tidiga död, ja hon blev ju bara 43. Han levde drygt 46 år till. Blev 90 år, nästan 91. Men att han fick vara med och följa med oss så länge, få uppleva barn- och barnbarn! Det är seger på den! Är då inte alla förunnat.
Söndagkvällen spenderade jag tillsammans med min son och hans mamma. Vi käkade Sushi i hennes kök med gamla goa kökssoffan, under fina stringhyllan med alla kopparna. Hon har ett trivsamt hem, fullt av sköna möbler, och inte minst musikinstrument. Ja, ge henne ett sådant – och hon går en kurs! Numera trakterar hon både fiol, klaviatur och gitarr. Hon har minst fem gitarrer.
Nåväl. Hon och sonen visade sina bilder från Berlin, Amsterdam och Hamburg – efter sin veckolånga tågluff tillsammans häromveckan. Konst och arkitektur mest. Prima bilder. Och Apple TV’n som alltid fantastisk för sådant. Och gott att vara tillsammans ett tag, gamla familjen.
L o g g f i g u r 