Good Morning, Beuys

Jag har haft tyske konstnären Joseph Beuys hängande på diverse väggar sedan tidigt 90-tal. Men han har blivit mindre. Det här var en gång en stor affisch, som började gå sönder i kanterna och därför behövde beskäras. Efter varje flytt fick den nya revor och slutligen behövde det lilla som var kvar skyddas mot ytterligare förfall – så jag ramade in den. Det handlade om att rädda röda rosen kvar i bild! Det gör det alltid.

Jag har alltid gillat Beuys kombination av livstrött uppsyn och engagerad blick på affischen. Han känns som en gammal vän nu. Det händer att jag säger ”Good Morning, Beuys!” om jag vaknar och känner mig ensam. För då blir vi ju lite flera!

Beuys (1921-1986) var utöver konstnär även skulptör, konstteoretiker och professor i skulptur vid konstakademin i Düsseldorf. Efter drygt tio år som sådan blev han sparkad för att han gjorde sina föreläsningar tillgängliga för alla medborgare i samhället. Han miste sin anställning, men fick behålla sin ateljé på skolan efter att studenterna protesterat högljutt mot beslutet att avsätta honom.

Jag och min son besökte en retrospektiv utställning med Beuys  på Deutsche Guggenheim i Berlin 2006 – såg bl.a. på hans  film I Like America and America Likes Me (1974).

I den flygs konstnären från Tyskland till USA – och transporteras direkt efter ankomsten till flygplatsen  med ambulans till ett galleri där han spenderar tre veckor i en bur tillsammans med en vild Coyote. Yep!

Han går runt i buren som en bisarr blandning av krokig häxdemon och messiansk fåraherde, kommunicerar med djuret, försöker tämja och civilisera det, rädda det från sin egen vildhet. Efter de tre veckornas isolering i buren blir han hämtad av ambulans igen, transporteras tillbaka till flygplatsen och fraktas hem till Tyskland..

Beuys konst blev alltmer politisk. Samtidigt pratade han om den som en terapeutisk kraft, med nästan shamansk laddning. Om läkning genom konsten på individ- nationell och global nivå.

Han blev sedan en av initiativtagarna till partiet die Grünen och så började han göra musikframträdanden som var ganska söta. Nedan gisslar han USA och Ronald Reagan i ”Sonne Statt Reagan ” (sol istället för regn/regen/Reagan) 1982.