Idag inleds serien ”Vi måste våga tala om..” (lång trumvirvel ).. min lägenhet! Ja, jag behöver nog uppmärksamma att den inte ser ut som den gjorde för ett drygt år sedan. Den är numera rörig, ostädad och belamrad med kartonger och papperspåsar från de nydödas dödsbon. Jag misstänker att jag försöker tänka mindre på dem genom att inte göra ett jota med deras saker. Hålla dem vid liv trots det tröstlösa i det företaget. Så inte helt friskt här. Jag jobbar på det.
Jag är ju egentligen rätt ordningssam och njuter av att ha det fint omkring mig, så det här är en rejäl och närmast chockerande utveckling, eller snarare ett mörkt tjo-changemang som saknar motstycke i min moderna personhistoria, hoho. Förut var varje pinal på rätt plats och skjortorna hängde oklanderligt och snyggt på galgar i i garderob eller som snygg inredningsdetalj i mitt sovrum.
Japp, för ett drygt år sedan var det ändå rätt fint i vardagsrummet. Jag hade precis tagit tag lite och påbörjat en trevlig förändring. Sedan blev det så fel när alla började dö. Ja, lite övermäktigt, minst sagt. Ska bespara er bilder på hur det ser ut just nu. Det ser ut som kriget. Rummen har tappat riktning och rörelse, liksom jag. Men aj, vad jag längtar efter att få det utrensat, städat och fixat, och med det förmodligen hitta mig själv en smula på kuppen.
Jag och min son flyttade in i den här lägenheten vid Värnhem i april 2007. Sedan dess har jag haft flera inneboenden, och jag hyrde t.o.m. ut den ett tag när jag provade att bo i centrala Lund. Där blev jag inte kvar länge. De senaste åren har jag bott helt själv. Jomen, det började bra när jag för något år sedan fick tillgång till båda rummen. Jag fixade och gjorde i ordning, fick ommålat i det tänkta vardagsrummet, pyntade lite nytt ovanpå min ursprungliga grundpyntning, hoho. Fick till en viss förnyelse som kändes lovvärd.
Jaja, får ju försöka ta mig i hampan och få till det. Grunden finns där. Så jag har förstås att börja tänka trivsel, form och färg igen. Det behöver t.ex målas om i ett av rummen, och i hallen samt köket. De fula originalgolven i plast, främst i köket behöver också uppdateras. Så där har jag att göra.
Jag hade under min ungdom en kompis som gick omkring med en liten resväska som det stod Jävla Väskan på. Det var ju skojigt, så inspirerad av det har jag nu satt upp en skylt i hallen som det står Jävla Lägenheten på. Den understryker min hatkärlek till bostaden. Känns besvärjande på ett relevant sätt, och jag hoppas att den för tur med sig.
Ett av mina två rum (The Lovable Cringe Version)
L O G G F I G U R 