Man gillar Carol Sturka i tv-serien PLURIBUS. Är glad att jag väntade in de sista avsnitten av säsong 1 och istället tog dem i ett svep. Outhärdligt att glutta på bara en episod i veckan av den här smått briljanta tv-serien.
Så vad handlar den om? Jomen, den framgångsrika fantasy/romance-författaren Carol Sturka finner sig plötsligt vara den ensammaste och olyckligaste personen på jorden. Rent bokstavligt så. Hennes uppdrag blir att rädda sig själv och världen från ett intelligent rymdvirus som medför total samstämmighet och lycka för mänskligheten. Den utomjordiska intelligensen etablerar ett tillstånd där alla människor blir sammankopplade med varandra, där alla individuella och gruppmässiga skillnader suddas ut. Ingen är i konflikt. Allt liv respekteras. Alla arbetar i harmoni tillsammans mot en förhöjd form av medvetande – på bekostnad av individualitet, ego och allt annat underbart skräp som ingår i vårt DNA. Carol Sturka är undantaget och den som faller utanför mallen, kan man lugnt säga. Av någon anledning är hon resistent mot “rymdsjukan”, den som gjort att hon förlorat allt och alla och därför blivit världens mest plågade människa.
Som fri varelse, känslostyrd och unik individ – så finns det ju betydande moraliska och existentiella implikationer i en sådan drastisk utveckling. I alla fall för Carol som är kvarlämnad med sin sprakande mänsklighet bland alla nykonverterade som pangbom är strippade på sin gamla personlighet och istället har uppgått i ett allvetande och unisont medvetande.
Den invasiva intelligensen från rymden har alltså prompt gjort alla individer till en och densamma. De är alla nu förförande lyckliga, fina och goda, men också mycket känsliga. De kan inte ljuga eller skada någon levande varelse medvetet. Vill alla väl. Det enda som verkar hota dem är hätska och upprörda känslor såsom aggression och fysisk våldsamhet. Då börjar de skälva som tunnsådda tulipaner i störtregn, vilket ju likaledes är en omistligt mänsklig reaktion. Även om här upphöjd x 1000 i känslighet. Nåväl, aggression och negativt affekterade känslor kan kosta dem livet. Om så bara en “människa” utsätts för den typen av “dåliga energier” så riskerar miljoner av dem världen över att lida, eller rentav döden dö. Sedan har det enade medvetandet också ett annat problem.. Finns ett hot i form av hunger och svält för dem. Det medför dessvärre en slags protein-driven kannibalism, hehe – vilket Carol Sturka strax upptäcker.
Hon blir snart också varse att hon inte är den enda människan som är resistent mot rymdviruset. Det finns ett dussin personer till på vår planet som inte har påverkats, och hon söker givetvis kontakt med dem. Manousos Oviedo, en man från Paraguay är t.ex. minst lika motsträvig som Carol Sturka.
Den nya intelligensen forskar på varför de båda inte påverkas av viruset, och hur de ska kunna konverteras. Målet är att snarast få dem att ansluta till det enhetliga jordekollektivet och leva i en perfekt harmonisk gemenskap. Det skulle förvisso direkt lösa problemet med både Carols och Manousos ångest och ensamhet, och i praktiken göra dem lyckliga – men förstås också göra dem mindre mänskliga. Det faktum att de väljer att inte integreras ställer frågor om kollektiv och individualitet, om saliggörande förening och personlig utplåning, och om varför vår individualitet är värd att bevara även om kostnaden kan vara hög.
Japp, så nu ser man fram emot säsong 2 av den här snillrikt berättade överlevnadshistorien, lika delar komisk som skarp och filosofisk. Och Carol Sturka är fanimej en som stretar emot, fullt i nivå med Bob Hund!
L o g g f i g u r 