Dagens gråtkalas: Johannes Thingnes Bø’s adjö

Vintersäsong och våra skid- och skidskyttestjärnor är i full gång. Det har varit lite skralt med pallplatser för svenskarna, om man jämför med fjolårssäsongen, men väldigt intressant att följa skidcirkusen som vanligt. Vi pratar t.ex. om Jonna Sundling, Ebba Andersson, Frida Karlsson , Maja Dahlkvist och Emma Ribom m.fl. På herrsidan unge Edvin Anger som vann sin första världscupseger idag! Och så följer man ju med intresse den i ständig motvind kämpande gamle Calle Halfvarsson, som väl nu kör sin sista säsong.

Och på skidskyttesidan handlar det förstås om finfina systrarna Hanna och Elvira Öberg, om Anna Magnusson, Julia Skottheim, Sebastian Samuelsson och Martin Ponsiluoma, und so weiter. Där är så många att följa.

Jag måste erkänna att jag ser nästan allt. Tävlingarna och spänningen är i sig njutbara och underhållande, men det ör något speciellt med bara allt snövitt i tv-rutan. Det fungerar rogivande och är avslappnande för ett ibland oroligt sinne. Därför är SVT’s Vinterstudion en blessing med sina fantastiska sändningar, och tja, Viaplay gör sitt till med sina.

Sedan är det där med Norge, stormakten inom skidvärlden. De är ju ännu fler och bättre äv vad vi är. Fenomenet Therese Johaug har gjort bejublad comeback efter att ha blivit mamma och egentligen lagt av, och hon visar prima form på de tävlingar hon nu ställer upp i. Ja, fortsätter på sitt gamla vinnarstråk.

Och på skidskyttesidan har vi suveränen Johannes Thingnes Bø som är världens genom tiderna bästa skidskytt. Men idag kom ett lika plötsligt som smått chockartat besked från den 31-åriga norrmannen. Han avslutar sin långa och medaljstinna karriär. Det blev ett känslosamt farväl på den norska presskonferensen där han pratade om inspirationen från den äldre brodern Tarjei Bø, om sin fantastiska skidskytteresa och om sin familj och barn som nu måste prioriteras. Alla näsdukar fram!

Johannes Thingnes Bø’s tack och farväl


Sena nätter, hamnar i hockey

Jag vaknade vid 03-tiden, oförmögen att somna om. Så här i efterhand är jag tacksam över min dåliga sömn. Satte på tvn och hamnade i direktsändning från Junior-VM i ishockey i Canada. Det är något alldeles speciellt med JVM. Man fattar att det blivit så populärt, för det bjuds ju på ett så tjusande och underhållande spel. Fart och fläng och en jämn ström av mål i match efter match. De unga spelarna är redan offensivt skillade, men defensiven är inte lika tät. De är inte så tunga och tuffa där som seniorerna. Inte än. Men det gör det också oerhört sevärt.. Det är framtidens stjärnor vi ser, och snart är några av dem i NHL, och i Tre kronor. 

Det står 2-2 mellan juniorkronorna och Tjeckien i bronsmatchen. Det är 4,9 sekunder kvar av tredje perioden och tekning i tjeckisk zon. Sverige vinner den. Anton Wahlberg bryter igenom, men kommer inte till avslut. Det blir förlängning. Det är öppet, lekfullt, intensivt och det känns som om Sverige är närmast segern – vi har flest målchanser och en storspelande målvakt i Marcus Gidlöf. Men 2-2 står sig i förlängningen och vi får ett extremt spännande straffavgörande. Huuiii! Men det skiter sig till sist. Efter en helt sjuk lång och utdragen straffläggning är det till sist tjeckerna som går segrande ur striden. Så surt, inget brons – men vilken fantastisk sport och underhållning. Fotboll bleknar i jämförelse. Men pingis är ändå nummer ett!

Nåväl, ser verkligen fram emot finalen mellan USA och Finland i JVM kommande natt! Nu kommer jag hålla mig vaken, eller ställa väckaren så klart.

Uppdatering: Och vilket drama det blev! Finnarna hade 3-1 ledning, men USA vände och vann med 4-3 efter förlängning. Sinnesrubbat spännande. USA försvarade därmed sitt JVM-guld från Göteborg i fjol. Och att killen som avgjorde tillställningen heter Teddy Stiga gör inte hockeyn till mindre pingis, hehe.