Film & Tv, Kultur

TED Talks

Kvällen har spenderats med diverse TED Talks. Har scannat igenom en skärseld av powerpointpresentationer och många lågvattenmärken stod att finna. Jag har alltid haft ganska svårt för föreläsare. Det är något med självbelåtenheten. Och formen. Det välregisserade. På TED Talks är det verkligen så. Framträdandena påminner liksom om varandra, tycks doppade i den sockersliskigaste av alla kunskapsskålar – och är ofta rätt bleka. Sarah Silvermans omtalade TED-Talk 2010 är nog fortfarande det bästa jag sett där.




Men så jag hittade Tavi Gevinson också. Finns allt en sympatisk ton i hennes TED Talk.

Gevinson startade bloggen The Style Rookie, om kläder och mode, när hon var 11 år gammal. Japp. Elva! Så fortsatte det – och snart valsade hon runt i modevärldens finrum som en prematur och sönderkramad fashionista bland Lagerfeldtar och Gallianos. När hon blev 12-13 började hon ifrågasätta ängsligheten i dessa salonger, och nu har det gått några år. Hon fyllde 16 år för en dryg vecka sedan. Vid sidan om skolan driver hon nu Rookie Magazine som hon startade upp när hon var fjorton. Rookie är ett myllrande och välskrivet nätmagasin för tonårstjejer. Verkar på Rookie Magazine finnas en ambition att återupprätta tonårstjejens status, att ta henne på allvar. Det är nog det som gör sajten speciell. Man noterar ärligheten och kraften i uppsåtet. Att det hela kryddas med feminism och ett sammelsurium av kulturella preferenser gör det inte mindre sympatiskt. Och på tal om Sarah Silverman så har hon förresten varit med och promotat sajten. När Roookie lanserades tog det bara sex dagar innan man hade fått över en miljon sidvisningar. Då ska man ha i åtanke att det handlar om ett nätmagasin vars 16-åriga chefredaktör häromdagen i sitt  Editors letter för maj månad länkade till författaren David Foster Wallace’s Commencement speech. Inte särskilt inställsamt för målgruppens ålder.

Någon i det yngre gardet av skribenter på Rookie presenterar sig ungefär så här: ”I’m Betty. My main interests is The Replacements, Super Mario Bros and Roland Barthes.” Hohoho, knivskarpa tonårsflickor, med stenkoll på både populärkultur och filosofi, snacka om stereotyper. Undrar om det finns någon liknande svensk sajt? Tror inte det. Synd. Hade behövts. Många svenska tonårsflickor verkar ha fastnat i Justin Bieber träsket, medan tonårspojkarna – ja, de sportar på! När man tar del av innehållet på Rookie Magazine får man intrycket av att amerikansk ungdom – i alla fall ur den övre medelklassen är mindre fjättrad vid skräp än vad den svenska är, att de är mer intellektuellt orienterade och har ett bättre språk, kanske är mer – mogna? Det går förstås inte att fastställa att det förhåller sig på det viset, men ändå.. misstanken.. Att vi kanske håller på att tappa mark mot amerikanerna på barn och ungdomssidan! Våra pojkar förvandlas allihop mer till egotrippade rikemanspojkar med vassa armbågar och Carl Phillip skägg och flickorna changerar till egoistiska brudar med champagnekorkar i öronen. Och så alla av den här typen: ”Förstår du, mannen? Leget er kattastråf! Va fan, vi kan knapt stavva och samtiditt skriver småguzzor i USA så där å vi fattar tji”. 

 

https://embed.ted.com/talks/tavi_gevinson_a_teen_just_trying_to_figure_it_out

Lokalt, Värnhem, Malmö

På promenad i stan

Kungsgatan fram, allén. Rundar St Pauli kyrka. Riktning Värnhem. I en strid ström alla cykelpendlare. Rörsjöparken. Den grunda dammen. Plasket i vattnet om sommaren. Föräldrarna och barnen på filtar i gräset. Knarkarna som lever jävel, som kramas och knarkar, som slår läger och sover under trädens lövverk. Värnhemstorget. Busshållplatserna. Skateboardåkarna. Tiggarna utanför Entré. Soppkök varje lördag på plattan. Går Östra Förstadsgatan fram, förbi sushibarerna, frisörerna, restaurangerna och de små specialbutikerna som bara blir färre. Slussplan. En gång i tiden tog man SJ-bussar därifrån. Var de inte buteljgröna? I minnet högblanka, riktigt fina. Det var typ 1973. Jag fick dra i bandet när det var dags att stiga av. Går vidare, över Schougens bro. Spanar utmed kanalen, ser en handfull personer som står och fiskar. Promenerar förbi Drottningtorget och fram till Caroli City. Där någonstans vänder man gärna hemåt igen. Man vill inte stretcha kopplet för långt. Känner sig inte helt bekväm i innerstan. För några veckor sedan var jag på Väster, Lilla Torg. Det slog mig att jag inte varit där nere på nästan två år. Men inte fanns det så mycket att hämta inte. Mest tal om uppvisning och allmänt jönseri. Jag tog en kopp kaffe på Folk & Rock sedan var det bra med det. Såg mest en massa elaka rikemanspojkar med bakåtslickat hår och tunna rutvadderade jackor i olivgrönt eller blekblått. Man ska associera till herrgård, jakt och häst när man ser den här typen av jacka. Kanske använder prins Carl Philip en sådan? Det verkar vara viktigt för folk att se välbärgade ut, framgångsrika. Hur som haver – hela innerstan dräller av giribukar nuförtiden. Lyckligtvis har vi inte så många av dem här vid Värnhem, och skulle de av någon anledning våga sig hit så åker de på smörj.