Författare: JHL

København, Kultur, Litteratur & Konst

Kasper Bjerre – Svovl

Mer litteratur med appar i. Efter läsningen av Isabelle Ståhls ”Just nu är jag här” får jag en eftermiddag på Köpenhamns Hovedbibliotek syn på Kasper Bjerres diktsamling ”Svovl” (Svavel), utgiven hösten 2016. Jag sätter mig i caféet på entréplan (kaffe och en fransk chokladfylld frukostgiffel) och läser den i ett svep, från pärm till pärm. Bjerre skildrar liksom Ståhl en storswipande person som använder sig av dejtingappar – och här är det självbiografiskt. Med utgångspunkt i ett relationsuppbrott beskriver Bjerre i ”Svovl” hur han under ett par sommarmånader beväpnar sig till tänderna med Tinder – och med systerappen Happn. Det rör sig om en tvångsmässig upptagenhet, en besatt jakt på mänsklig kontakt, och ett missbruksliknande beroende av den dopaminkick som varje ny matchning utlöser. Apparna dikterar tempot som är högt. Även språket rör sig snabbt, jagar febrilt fram över sidorna. Långdikten Bjerre använder sig av lämpar sig väl för att återge hans smått kaotiska tillstånd. Således rumlar vi snart runt med författaren i en digital soppa av skärmmeddelanden, tillfälliga fysiska kontakter och bakfulla uppvaknanden i främmande lägenheter i Köpenhamn:

”jeg vågner på Frederiksberg
hun er nøgen og hedder ikke noget
jeg er for smadret til at komme
hun griner selvom det ikke er sjovt
bagefter snakker hun kun om sin hovedpine
jeg pisser min kropsvægt i pis på toilettet
hun sover heldigvis da jeg kommer tilbage
jeg finder ting: mine bukser, min jakke
hendes brystvorter stirrer på mig
mens jeg går ud i køkkenet
vandet strømmer slapt fra hanen
min tunge smager af betændelse
hun bor åbenbart i stuen
træerne er dumt granne at se på i gården
der ligger en stak reklamer på bordet
jeg bladrer den igennem
der er intet med hendes navn på
min telefon er plettet af røde ikoner
jeg har to nye matches
Viola er 28 og 6 kilometer væk
Signe er 29 og mindre end en kilometer væk”

Berättelsen löper på intensivt och direkt utan någon djupare andhämtning. Vi får oss till livs både detaljrika och bagatellartade beskrivningar av Bjerres storstads- och internetvardag. Det är lättsmält och underhållande, och inte sällan blir det vitsigt i en avmätt ton som hade funkat finemang på Twitter:

”Wikipedia påstår at der findes cirka 15OO forskellige kaktusarter
blomsterhandleren på Lyongade har ikke en eneste af dem”

Och tillvarons hopplöshet och tomhet går inte att ta miste på:

”jeg swiper til højre til højre
jeg tror jeg husker hvordan man spiser frokost
kniv-gaffel-kniv
jeg sidder bag min skærm til klokken er nok
jeg køber tandborste og Colgate i REMA IOOO
jeg mødes med Stig på Portvinsbaren
jeg har tøj til to dage i tasken
jeg tror jeg husker hvordan man bliver fuld
jeg checker ind på Grand Hotel
jeg presser panden mod det kolde vindue på værelset:
telefonskærmen som et åbent sår i mørket
jeg tror jeg husker hvordan man græder
notifikationerne flyder ud
rød-rød-rød
på Vesterbrogade går folk i alle retninger
jeg fatter ikke hvordan de gør”

Mitt i all flyktbenägen villervalla blir det ibland dråpligt, ganska plumpt och mycket mänskligt:

”jeg overvejer om man kan gå i Lidl i morgenkåbe
Mor ringer og spørger om jeg nu også har tid
til at tage den lidt med ro
jeg siger jaja
jeg flytter tomme flasker fra bord til pose
på Happn skal du trykke på de røde hjerter
under pigerne du har lyst til at kneppe
hvis de også trykker på hjertet under dig
kan du skrive til dem
det er Rasmus der har vist mig app’en
han siger den fungerer mega godt
mor siger at jeg skal huske at spise multivitaminpiller
at de er billige i Netto lige nu
jeg siger jaja
jeg trykker på alle hjerterne”

”Svovl” är Kasper Bjerres andra diktsamling. Han debuterade 2011 med boken ”Trådløs” som även den uppehöll sig vid teknologi och digital kommunikation sammanflätad med mellanmänskliga förehavanden. Till vardags – när denna storskäggiga 31-åring inte skriver dikter – driver han tillsammans med en vän marketing- och brandingföretaget Salvador.

Bordtennis, Sport

Tomokazu Harimoto

Han är allt ett fenomen, den 14-årige supergossen Tomokazu Harimoto. Han är yngst och skriker högst av alla efter varje vunnen poäng. Det enda man kan vara helt säker på här i världen är att Harimoto kommer att vråla sig igenom målbrottet. Och att alla rekord kommer att slås. Han betar av dem efterhand. Det finns gott om tid för ungfröet från Nippon att förverkliga sina pingisdrömmar.


Som 11-åring gick han till final i Safirs internationella i Örebro. Slog bl.a. ut Jens Lundkvist och den dåvarande afrikanske mästaren Omar Assar. Sedan dess har det hänt massor och i år har det skjutit fart på allvar. Han nådde final i Indian Open i februari och i början av juni gick han som yngste spelare någonsin (13 år) till kvartsfinal i ett världsmästerskap. För en vecka sedan tog han hem Czech Open. och blev därmed den yngste (14 år och 61 dagar) att vinna en World Tour tävling. Den 36-årige världssjuan Timo Boll besegrades med 4-2 i finalen. 

Det är en njutning att se Harimoto i aktion. Han spelar rent, enkelt, och smart. Använder hela bordet, väljer så självklart den lurigaste och mest optimala placeringen i bollväxlingarna. Och hans säkerhet.. Den ruggigt vassa backhandsidan. Attackens snabbhet. Den tidiga träffen. Servarna som bygger upp för andra- och tredjebollsattack. Och det dominanta forehandtrycket. Har ni sett hur han tar hand om de stackare som hamnar i ballongplock mot honom? Inget halvdant exekverande där inte, men skoningslöst och effektivt. Och det underbara blockeringsspelet, trycket, känslan – ett välsignat offensivt försvar. Manufactured in Japan. Sprängfyllt av kvalitet. Blockeringskonsten har verkligen blivit ett signum för de japanska spelarna. Det har unge Harimoto gemensamt med bl. a. Kenta Matsudaira och Koki Niwa.

Tomokazu Harimoto har under de senaste månaderna positionerat sig som Japans starkaste spelare. Han slog ut världssexan Jun Mizutani i VM (4-1) och därefter världsnian Koki Niwa (4-0) i China Open. Och han har besegrat ett koppel av andra toppspelare. Vad ska man säga? Det är fullständigt mind-blowing att bevittna hans framfart på den internationella pingisscenen. Vi får se vad som kommer att ske när han matchat runt ett par varv till mot de bästa. Kanske lär de sig att handskas med honom, läsa hans skillade linjer över bordet bättre.

Tänk, alla år han har kvar.. Om tio år är han bara 24. Hur bra kan han bli? Hur länge till står toppkineserna pall mot honom? Och hur ser hans spel ut när han är fyllda 30? Spelar han ens fortfarande då? Genombrott av en sådan här prematur art kan säkert vara knepiga att hantera. Klarar hans kropp och psyke påfrestningen? Kommer han att bli mätt på framgångar? Vem vet, han kanske struntar i alltihop redan i 20-års åldern, lägger racket på hyllan. Skaffar flickvän, lägenhet och börjar plugga istället – hemma i universitetsstaden Sendai (i prefekturen Miyagi, 30 mil norr om Tokyo). Eller så stagnerar han en smula, lägger sig tillrätta bland de tio-femton främsta i världen – når som de andra japanerna inte ända fram, lyckas inte riktigt rå på kineserna. Eller så fortsätter det att gå som tåget och han blir världsmästare om något år. Slår sin idol Fan Zhendong i VM-finalen. Sedan vinner han OS-guld i Tokyo 2020 och blir så småningom en pingislegend, kanske legendernas legend med den längsta och mest framgångsrika karriär världen skådat. Man kan bara spekulera. Man vet inte hur det kommer att te sig. Ingen har sett något sådant här förut. Den spelskickligheten vid så unga år. Det är helt unikt.


Mer bordtennis på pingisposter.wordpress.com

København, Kultur, Litteratur & Konst

William S. Burroughs i den Indre By

På Galleri Tom Christoffersen i Köpenhamn hittar man just nu en liten samling verk av William S. Burroughs. Alster från 1982-96, hans sista period i livet. Teckningar, spraymålningar och collage, bl.a. några av hans s.k. shotgun paintings. Burroughs gillade ju skjutvapen och sköt på det mesta, men under de senare åren mest på diverse ting och material, bl.a. t-shirts. Utställningen pågår till den 9/9 och är väl värd at se. Galleriet ligger på Skindergade 5, en tvärgata till Købmagergade i den Indre By.



 

Kultur, Litteratur & Konst, Lokalt, Värnhem, Malmö

Stadsmissionens café på Moderna Museet

På Moderna Museet – välförskansat bakom sitt perforerade metallskal i knallorange – har Skånes Stadsmission tagit över caféverksamheten efter att Njutbar lämnade. En god idé, tänkte man först – billigare och mindre fancy, om inte annat. Stadsmissionärerna körde igång i juni och det började som väntat ganska spartanskt med kaffe, chokladbollar och någon tonfisk- och räkmacka på menyn. Lite i den stilen. Det knepiga är att det under sommarens gång blivit alltmer spartanskt, ja torftigt rentav. Besökare frågar lite osäkert om caféet är stängt när de ser det skrala utbudet. Moderna Museet attraherar en hel del kaffe- och sötsugna sommarturister, och en del är av dem är hungriga – så det är förstås olyckligt det här. Halvtomma kylhyllor under glasdisk är dåligt ögongodis. Bad business helt enkelt. Interiörmässigt har det inte hänt något omvälvande heller. Stadsmissionen har inte satt sin prägel på stället alls – jo, man har placerat ett par hängkrukor i taket, med lite grönt i, innerst i lokalen. Kanske någon kudde på en sittbänk, thats it. Att göra cafédelen mer koselig och inbjudande borde vara en smal sak och ligga i allas intresse. Museipersonalen i entrén har antagligen larmat om situationen för häromveckan fick jag från första parkett se Iris Müller-Westermann – chefen för Moderna – göra en kort visit nere i den trötta serveringen. Hon verkade klart bekymrad när hon frågade tjejen bakom disken om hur det stod till i caféet: ”Det ser tomt ut på hyllorna här”, påpekade hon rätt strävt. Och tjejen, som av allt att döma var vikarie och inte riktigt visste vem det var hon pratade med, ursäktade tillståndet med ett ”flera av de ordinarie anställda är på semester just nu”. När Müller-Westermann förklarade att hon var chef för hela bygget, och sa att det var viktigt att även caféverksamheten fungerade väl – så lovade vikarien genast att ta upp saken med sina överordnade. Det verkar alltså vara dålig kommunikation mellan parterna. Vi får hoppas att den blir bättre. Stadsmissionen har att steppa upp en smula, men vem vet – sedan jag var där sist kan det ju ha hänt saker.. Man kanske ska bege sig dit i helgen och undersöka hur det har gått? Jag har nog faktiskt inget bättre för mig. Man vill att det blir bra därborta på Moderna. Känns angeläget att följa utvecklingen, och jag måste medge att cafésituationen engagerar och intresserar mig bra mycket mer än de nuvarande utställningarna.

 

København, Kultur, Litteratur & Konst

Samlade Thomsen och Sagor för barn över 18 år

Var inne om bokhandeln Arnold Busck på Købmagergade i Köpenhamn och kom ut med ”Samlede Thomsen” som var på rea för 189 kr. Har länge suktat efter den här snygga boxen med Søren Ulriks dikter och essäer.

Och i ett antikvariat på Amagerbrogade såg jag i skyltfönstret en dansk utgåva av Tage Danielssons  novellsamling Sagor för barn över 18 år. Danskarna har valt att låta inledningssnovellen sätta boktiteln. Sagan om busschaufören som tänkte att va fan. Det är också den jag minns som kuligast, jämte Sagan om den högfärdiga oxfilén.