Författare: JHL

København, Kultur, Litteratur & Konst, Musik

Tomt kyrkorum med ljudvågor

Sankt Nikolaj Kirke invid Strøget i Köpenhamn har i ett par decennier fungerat som konsthall. Jag brukar titta in i den när jag är i Byen. Det var länge sedan den här gamla kyrkan hade bänkar, predikstol och dopfunt – och när japanske konstnären/musikern Ryoji Ikedas ljudinstallation A (tonen) fyller lokalen är kyrkorummet fullständigt blåst. Det finns inga avdelande väggar eller annan utställningsgarnityr. Bara de vita granna valvbågarna och en takhöjd på tolv meter. Och så sex högtalare som avger ljudvågor i tonen A med frekvensen 440Hz – den ton som vi bl.a. stämmer våra pluror med enligt västerländskt stämordning. Jag läser att tonen har definierats lite olika genom århundradena. Tonen på Händels stämgaffel från år 1751 hade exempelvis frekvensen 444,5HZ medan Steinway & Sons 1879 började stämma pianon i frekvensen 454,7HZ. Sådant får man veta om man tittar i det informationsblahablahad som man får i handen av konsthallpersonalen när man går in.

Utställningen heter Japanese Connections och har tillkommit med anledning av 150-årsjubileet för de diplomatiska förbindelserna mellan Japan og Danmark. Brukar vara lite gäsp-varning på den typen av intiativ, men här funkar det. Utställningen presenterar fem japanska konstnärer och konstnärsgrupperingar som alla arbetar med ljud, video och performance. De övriga verken huseras i tornbygggnaden. Jag missar det mesta av dem, för jag kommer just före stängningsdags, men hinner få tio minuter i kyrkans huvud- och sidoskepp där Ikedas ljudinstallation ligger i luften fram till den 6 augusti.

Det är behagliga tio minuter. För är det så att man har tinnitus är Nikolaj Kirke helt rätt plats att befinna sig på just nu. Den här tonen (kammartonen kallad) är nämligen inte riktningsbestämd utan fyller hela rummet på ett mjukt, men likväl dominerande vis – vilket maskerade min tinnitus-ton bra. Ljudet förändras också efter hur man rör sig och det är svårt att avgöra varifrån det kommer. Får nästan känslan av att det skapas inuti mitt eget huvud – som en välstämd och beskedlig tinnitus på modesta 440HZ snarare än den högpitchiga djävulens orkester som är det enda jag har gemensamt med Björn Ranelid.

⬤ Ryoji Ikeda på Apple Music

 

København, Kultur, Litteratur & Konst

Floss

Floss på Larsbjørnstræde förändras inte. Ser exakt likadant ut som under 80-talet och är precis lika laidback och coolt, helt utan föresats att försöka vara det. Ingen duktighet här inte. Inget fjantigt ölbreweri för folk med gimmickskägg och bekräftelsebehov. Floss drar ungefär samma klientel som då – bara nya generationer jämte äldre som fortfarande går hit. I baren sitter stammis 60-plus och pratar med en lugn, men sluddrig och stupfull man i 40-årsåldern. Ungt par med angel bites och septum kysser varandra girigt på barstolarna bredvid. En bit bort ensamsittande kvinna i 50-årsåldern framför urgammal laptop. Hon kedjeröker och har en snyggt sliten läderjacka. Tre män sitter var för sig i lokalen och en av dem är jag. Ung man läser i bok. Oborstad tysk backpacker med ryggsäck och sunkig mossgrön manchesterkavaj gluttar på sin iPhone. Sidan om mig ett yngre sällskap – två piger och två fyrer. Jag misstänker att de är elever på Københavns författarskola för de pratar om både den nuvarande rektorn Jeppe Brixvold och Poul Borum, poesinestorn som var en av grundarna av skolan. Sedan börjar de babbla intensivt och alldeles för högljutt om dikter och olika danska kulturjournalister som de ogillar. Där någonstans kommer jag att tänka på två rader av en ung Malmöpoetissa som jag läste på Kastratet häromdagen:

”Poeter ska inte umgås i flock, då blir de avskyvärda. Framförallt ska de hålla käften.”

København, Kultur, Musik

På vift i København

Sommaren blir plötsligt varm i Köpenhamn. Tidigare idag svalkade jag mig med en kall coke på Studenter Caféens gård på Købmagergade. Där satt några gamla jazzdiggare, ett par turister och små grupper av studenter av det ordentliga och duktiga slaget – hela och rena på alla sätt. Artur Tuznik Trio spelade. Tuznik en polsk jazzpianist baserad i Köpenhamn. Inget jag sökte upp, men ramlade på. Lätt neddroppande pianotoner. Basisten vagt snirklande. Trummis med ett viskande, nästan tyst anslag. Tillsammans en oregelbunden och fri figur. Så er der Jazzfestival i byen!

Miljöer. Människor. Välgörande att se nytt. Noterade att lådcyklarna som fraktar barnen i Köpenhamn även körs av föräldrar med utländskt ursprung. Det känns sympatiskt. Det har jag då aldrig sett i Malmö. Ännu mindre i rena vita Lund. Kan ju ha att göra med att originalet tillverkas i den gamla fristaden på Christianshavn och därför har större spridning. Hemmavid är det mer bland unga akademikerföräldrar som ”Christianiabikes” blivit very poppis. 

Bordtennis, Sport

Liu Shiwen

Liu Shiwen har varit med ett tag, men är bara 26 år gammal. Hon kom tidigt in i hetluften, redan som 16-17-åring. Så med toppkinesisk måttstock mätt har hon faktiskt börjat bli lite till åren – och bakom henne jagar ett koppel av intressanta yngre spelare. Hon är fortfarande fruktansvärt bra, men i VM-singel vill det sig inte. Allt annat har hon vunnit flera gånger om. Nästan. OS har hon inte haft tillträde till. Där har Li Xiaoxia och Ding Ning lagt beslag på de ynka två kvalificeringsplatserna som varje nation har i singelspelet. Så var det i London 2012 och så var det i Rio 2016. Det gångna VM i Düsseldorf var inget supermisslyckande för Liu Shiwens del. Det blev en bronspeng. Ytterligare en sådan till samlingen. Och hon vann ju faktiskt guld tillsammans med Ding Ning i dubbel.

Men det är ju det ännu uteblivna singelguldet hon vill åt. Den här gången var det Zhu Yuling som stod i vägen. Deras semifinal var tät. Liu Shiwen vände ett 4-10 underläge i första set till setvinst 12-10 och hade sedan 2-1 och 3-2 i set innan Zhu Yuling vann det jämna sjätte setet. Ett helt felfritt spel krävdes för Yulings misstag blev allt färre. Sånt tröttar. Urladdning. Tapp. Och omladdning. I det avgörande sjunde sprang Yuling iväg till en ointaglig 9-1 ledning efter en vanvettig duell i början av setet. Någonstans där fick VM-drömmen vingar och flög sin kos för Liu Shiwen. Hon orkade inte stå emot mentalt. Slutsetet skrevs till 11- 5 för Zhu Yuling som därmed tog sig till sin allra första VM-final. Liu Shiwen såg klart besviken ut. Sammanbiten. Hon är förstås värd ett bättre VM-öde efter all ruggig pingis hon presterat genom åren.

Om vi tittar tillbaka på hennes placeringshistorik i VM-singel. Hon knep sin första bronsmedalj som 17-åring i Yokohama 2009. Hon följde upp med ännu ett brons 2011 i Rotterdam. Det blev ett silver i Paris 2013. Likaså i Suzhou 2015 – och så då en ny bronsmedalj i år. I damdubbel har det gått bättre: Silver tillsammans med väninnan och ärkerivalen Ding Ning i Paris 2013. Guld i par med Zhu Yuling i Suzhou 2015 Och så guldet tillsammans med Ding Ning i Düsseldorf för ett par veckor sedan. Från 2009 och framåt har Liu Shiwen nog fasen varit rankad etta i världen under ett par år – om man räknar ihop alla månader som hon haft förstaplatsen. 2016 var hon världsetta sex månader i sträck, från januari till september. Därefter var hon klistrad vid andra platsen efter Ding Ning t. o. m. januari 2017.

Hon har bara någon enstaka gång varit utanför topp-tre under de senaste åren. Men i slutet av förra hände något. Hon blev suspenderad av det kinesiska förbundet och försvann helt från rankingen från februari t. o. m. april. Headcoach Kong Linghui uttryckte med tråkig ton något om orsaken till avstängningen. Det handlade tydligen om en ”Improper withdrawal from the women’s World Cup.” och så var det något om en ”lätt förkylning” som inte borde ha fått hindra henne att spela. Ansåg man. Må så vara. Tror fan att pressen på de kinesiska spelarna blir för stor ibland. Det är rätt konstigt att man inte ser fler fullt utblommade nervsammanbrott. Man får hoppas på att de har god stab av psykoterapeuter tillhanda. Nåväl – avstängningen hävdes efter ett par månader och i maj var hon också tillbaka på rankingen igen – som tvåa i världen efter Ding Ning. Under tiden hade hon hunnit med att smaska hem The Marvellous 12 hemma i Kina Hon gick fram som en slåttermaskin – gjorde 11-0 i matcher – och blev som första dam kvalificerad till VM i Tyskland.

OS i Tokyo 2020 känns avlägset, och det är väl nästan orealistiskt att Liu Shiwen ska kunna stå upp mot alla nya kinesiskor som mycket snart kommer att utmana på allvar. Tiden talar för dem. Not so much för Liu Shiwen. Å andra sidan – det krävs fortfarande helgjutna insatser för att besegra henne. Frågan är om hon klarar av att hitta motivation. Och om hon får förtroendet från coacherna. Hur som helst så lär det bli en brutal jakt på de åtråvärda biljetterna till OS. Jag var småkritisk mot hennes utveckling för ett par år sedan, men jag tycker att det gått i rätt riktning de senaste, säg två. Hon har förbättrat sin rörelse i djupled, vässat sin förmåga att växla mellan skruv och tempo – och klarar av att bemöta ett varierat spel bättre än vad hon gjorde tidigare. Till det kommer hennes erfarenhet. På minussidan lite skadeproblem och att det finns en del gamla ”glitches” som kan visa sig när hon blir pressad. Och en viss mental slitenhet. Det där singelguldet som inte händer hade förstås inneburit en omedelbar revitalisering. Men istället alltså fortsatt motvind för Liu Shiwen. Och jag håller inte det för omöjligt att hon har fått sömnproblem. Ständiga uppvaknanden efter mardrömmar om en skrattande Ding Ning badandes i guldmedaljer..