Författare: JHL

I all ära – pundare och alkisar, lytta och plågade, fattiga och förvirrade, men det finns också en annan berättelse. Den om det hela och friskare Värnhem. Den senaste tiden har jag verkligen njutit de här kvarteren, området och dess människor. Min egen gård med sin goda stämning. Grannarna som stannar till och slår ett par ord. Mammorna och papporna med sina små telningar. Lekplatsen med gungor och lekhus. Solande bokläsare på filtar i gräset. Bänkar, bord och grillplatser. Kubb och kurragömma. Och förvånansvärt sällan skrik och skrän, varken från barn eller vuxen. Atmosfären är varm. En kärntrupp av familjer och ensamstående delar vardag med varandra nere på gården. Man umgås och äter mellanmål tillsammans med barnen.

På en annan gård var det stor loppis häromveckan. I den prunknande grönskan på Kungsgatan 27-29, mer känt som funkiskvarteret Malmgården, stod klädställningar och prylbord i långa rader. Handel och vandel, folk i samspråk, kaffe & nybakat. Jag tog en kopp i sällskap med en pensionerad Coop-kassörska som jag brukar springa in i när jag är ute och ränner. Hon är en av dem som gillar Entré’s kommande namnskift till Malmö Plaza och hon hoppas dessutom att man gör ett ordentligt övergångställe på Pilgatan mellan köpcentrets båda byggnader för “det är ju livsfarligt där” och “så att ingen skadar sig” – och det har hon ju rätt i.  På Värnhemsplattans terassavsatser sitter just nu 28 personer och en av dem är jag. Runt om mig sitter man och njuter av solen, dricker kaffe, läser tidningar, man joxar med mobiler och mumsar på mjukglassar. Några skateboardåkare slipar på sina grinds. Någon går fram och tar del av den konstinstallation som står och ser ut – uppe på plattan. Ibland är det sång och dansuppvisningar här. Ibland är det soppkök. I maj var det barnteater och familjeloppis.

Kvällen är snart här, svalkan. Ett gäng i 20-års åldern spelar pingis på bordtennisbordet av betong vid Ehrensvärdsgatan. Match pågår. Bollen blåser lurigt i vinden, studsar hårt mot järnnätet och försvinner ut i buskarna. Skratt och applåder. De som för stunden inte lirar sitter i gräset och picknickar. Man dricker vin, bryter baguetter och käkar kycklingsallad på engångsporslin. Frestad av mat och dryck blir jag inte, men spelsugen.. Vi lirade på bordet , L och jag, när vi just hade flyttat hit vill jag minnas. Det får vi göra om i sommar. Även om kastvindar, järnnät och betongbord känns lite genant att använda för en pingistränare som är van vid inomhuslig aktivitet och ordentliga spelförhållanden. En bit bort Rörsjöparken med grönyta, lekplats och den stora dammen där de minsta kan plaska och leka. Qigong, Capoiera- och yogagrupper samsas under ordnade former i gräset. Rörsjöparken utgör tillsammans med Kungsgatan en grön oas som folk verkligen uppskattar och nyttjar. Kungsgatan är vacker. En lummig och lång boulevard av fransk sort. Mycket bred. Mycket fågelkvittrig. Ett väl tilltaget promenadstråk i mitten av allén och så cykelbanan bredvid. Parkeringsplatser och bilgata omgärdar i ytterkant på vissa sträckor, men känns knappt – snarare rör vi oss i en naturskön stadspark.

Längs med allén ligger kaféer och restauranger som Bakom muggen, T-bone, Pappas flickor och Element. St Pauli kyrka brukar ha sommarcafé i det gamla församlingshemmets gröna trädgård. Där huserar till dagligdags en montessoriförskola i en miljö som ser ut att vara bra för barnen. På tal om dem  – ett stenkast från St Pauli kyrka ligger en av Malmös mest populära lekplatser med sandlådor, klättertorn och gungor. Alltid massor av föräldrar och barn där, liksom på Pappas flickor’s uteservering i skuggan av trädkronorna i allén, bara 25 meter från lekplatsen. Kan ju inte bli bättre. I morgon är det midsommarafton och ikväll glider lådcyklarna fram i en strid ström fullastade med ungar, jordgubbar, dill och nypotatis. Jag läste i en lokalblaska att det aldrig bott så många barnfamiljer vid Värnhem och i Rörsjöstaden som det gör just nu. Och de intervjuade föräldrarna tycks vara överens om att vårt område är trivsamt att bo i, inte minst för alla som har behov av rejäla grönytor och som har mycket spring i benen – och det har ju både barn och joggingbenägna småbarnsföräldrar, liksom på sitt sätt knarkers och nerviga kvartersoriginal.

Värnhem håller sommar och blir det för varmt kan man alltid cykla ner till Västra Hamnen, Ribban eller kanske till Segevångsbadet och ta sig ett dopp. Vill man stanna kvar på Värnhem vid en eventuell värmebölja gör man klokt i att köpa sig en Slush Puppie* på Nöjesmagasinet och sätta sig och pusta ut under ett löv- eller barrträd i Rörsjöparken. Eller så går man bara in och svalkar av sig på Entré, flanerar runt ett tag, shoppar, käkar något. En promenix i ett nästan folktomt köpcenter är välgörande. Interiören öppnar upp maximalt och rummets volym och rymd kan ha en rogivande effekt på den sköre eller uppskruvade. Entré ska snart byggas om. Man vill få fason på det hela genom att fixa till alla de feltänk som är inbyggda i det köpcenter som vi traskar runt i idag. Det kommer att kosta skjortan, men vissa förbättringar är nog att vänta. Piazzan ut mot Pilgatan ska förvandlas till ett café- och restaurangtorg med ett naturligare inflöde av folk till butikerna. Fredsgatan som skär genom de två stora affärsblocken ska levandegöras på liknade sätt. Gatuplanet ska öppnas upp och det är inte en minut för tidigt. Namnbytet från Entré till Malmö Plaza är en smula verklighetsfrämmande, men tendensen på gatan är att folk börjar gilla det. Skumt. Det planerade bytet av 35 000 kvm golv känns spontant som en helkorkad idé. Och kostsam. Man tänker alltså bryta upp den snygga blanksvarta stenen till förmån för en ljusare variant. Man tror att det ska dra mer folk – och vem vet, det kanske kommer att vara helt oemotståndligt när det väl ligger på plats. Vidare så ska Malmö Plaza’s entré ut mot Östra Förstadsgatan synliggöras genom att breddas och göras mer inbjudande. Hur det än går med det hela så får exteriörbilderna mig att tänka på Kina och kinesisk byggestetik, vilket jag blir på gott humör av.