[Uppföljning av posten En del intressanta konserter framöver.., mest för att påminna om att det är hög tid att köpa biljetter för att inte missa de artister som kommer till regionen under sommaren.]
Hon ärone of a kind, Toody Cole, ja Fred Cole’s fru, i legendariska garagebandet Dead Moon och senare Pierced Arrows. Hon kommer till Medley i Malmö i augusti (26/8).
Fred är ju dessvärre stendöd (2017), men aj, vilket vackert par de var en gång – Portland, Oregon’s finest! De var äkta makar i 50 år, föräldrar till tre barn, drev musikaffär och kuskade världen runt med sin garagerock, inte minst i Europa där de alltid var uppskattade.
Jag såg både Pierced Arrows och dessförinnan Dead Moon live i sina glansdagar, och är innerligt glad för det, men att se Toody 2026 känns inte bara som nostalgi. Den nu 77-åriga rocktanten är en såndär helgjuten en som man bara vill omfamna, hur rostigt musiken numera än må låta. Men det känns bra att hon fortfarande har med sig trummisen Kelly Halliburton som avlöste Andrew Loomis när Dead Moon blev Pierced Arrows. Ja, snicksnack, men konserten med Toody på Medley i sommar får man väl egentligen inte missa.
Nedan en bunke videos i den här saken, från typ 2007 till 2026. Mer finns egentligen att upptäcka så klart, ja alla finfina låtar och plattor som de har släppt, konserter de har gjort. Gott att Toody fortfarande framhärdar. Hon är verkligen en trevlig prick, och det var ju Fred också. Bra folk, och alltså lite av legender, får man ju ändå säga.
Fred och Toody, intervju (december 2013)
Dead Moon – ”D.O.A” (2007)
Toody Cole, Intervju (juni 2024)
Toody and her band – Walking on my Grave (live 2026)
Körde till Höllviken med storasyrran häromdagen. Vi var på Handelsbanken och tog sedan en fika hemma hos pappas gamla sambo och kärlek, Ingrid. Arvskiftet blev klart för en vecka sedan och nu var vi där nere och tömde hans bankfack, lämnade nycklarna och tog farväl av en epok. Igen.
Pappa hade inget av värde i sitt bankfack, och det hade vi inte heller förväntat oss. Men det var ändå lite kul att se vad han hade i det. Där var en gammal dödsbohandling över min farmor, och så låg där ett knippe anteckningar om vad pappa Benny och mamma Gun hade sparat till mig och min syster 1970-1975. Små summor på små lappar. Och så låg där tolv diabilder från Staffanstorp, interiörer från barndomshuset mest, tror jag. Resten av bankfacket var fyllt av typ hundra gem i olika storlekar. Pappa tyckte alltid om att ha ordning reda och gillade gem.
Det där tyckte t.o.m. banktjänstemannen var roligt och lite ovanligt. När man ju gärna förknippar bankfack med ädelstenar, guldringar och värdesaker så fyllde min pappa det med fukking gem och små lappar om vad jag och min syster kostade i början av 1970-talet. Jag tog en stor bunke gem och stoppade ner dem i skjortfickan, kan ju alltid komma till nytta ja, hoho.
[Banktjänstemannen var för övrigt kvinna, vilket ni antagligen inte tolkade det som. Eller så sket ni blankt i vilket kön det var på den bankanställde. Det är också därför vi använder den mer könsneutrala benämningen “banktjänsteman” om alla som jobbar på bank numera. Det finns inga “banktjänstekvinnor” kvar. Det är förlegat att säga, precis som “lärarinna”, men det där har nåt för mig, still].
Jaja, hur som helst så kändes det bra att få till ett avslut. Det har tagit tid det hela, var ju ändå 15 månader sedan pappa dog. Men så blev det. Det var det sista vi hade att göra och det är jätteskönt att det blivit gjort. Och så klart fint att vi hållit sams genom hela processen, jag och syrran. Men vi är ju båda någorlunda omdömesgilla och välfungerande, trots allt. Ja, vill varandra väl helt enkelt. Och lite pengar har nu kommit in på våra konto, jämte några gamla aktier och fonder, så nu känner vi oss nästan overkligt välbeställda. Nja, det är väl inte helt sant, men tack ändå, pappa! Och foto av honom och familjen kan jag inte få nog av, så här en drös igen!
MajaDarkest Karlsson har en väldans bra känsla för harmonier och rytmiska mönster. Förenar det med ett helt unikt uttryck och en pågående livsberättelse i sina texter. Så har det varit från början i alla hennes konstellationer genom åren (som med Le Bombe, Sonja Åkesson Trio, Style By Magic, MAKEMAKE m.fl.).
Att hon länge bott vid Värnhem och på Öster i Malmö gör inte saken sämre. Skulle säga att hon är det vassaste vi har musikaliskt här omkring. Senaste släppet Fåglar kom för en månad sedan – en finstämd och klockren ballad som har fått mig att återupptäcka hennes musik.
När jag nu har lyssnat in mig på hennes senaste produktioner (tre (!) plattor i fjol), så slår det mig att jag litar helt och hållet på vad jag hör samtidigt som jag blir överraskad. Hur förklara, jomen alltså – MajaMörkaste Karlsson har en sällsam förmåga att ro låtar i hamn. Att lösa det helt enkelt. Det blir liksom alltid bra och intressant, framkommer ofta kvaliteter i melodi och harmonier, i röst och lyrik, som man inte helt har räknat med, men som känns rätt och på sin plats. Det medför gärna golden moments listeningto her, i varje fall för mig.
Hennes elektroniska projekt Style By Magic är speciellt där. I de långa helt instrumentala och mångsidiga spåren hinner hon överraska en flera gånger, ofta under en och samma låt. Hur det finns en dynamik och diversifiering som jag kan sakna bland många andra elektroniskt inriktade profiler. Maja Darkest Karlsson har det där. Hon har koll.
Sedan njuter jag ju hennes röst, den distinkta skånskan – den konfrontativa och förbannade tonen så väl som som den milda och ömma. Där kan hon få en att tänka på Thomas Öberg i Bob Hund. Finns något naket och subversivt som tjusar och länkar samman dem. Det där har alltid känts och tilltalat mig mycket med Maja – från de tidigare åren med Le Bombe till dags dato.
Det mesta hon släpper är så pass bra att det knappt går att utesluta några spår från den spellista jag håller på att knåpa ihop med henne. Vette fasiken hur jag ska ta mig runt det, men det är ju ett rätt delikat problem.
Ett mer enerverande trubbel är att musiken hennes finns på Spotify mer än på min föredragna musiktjänst Apple Music. På Spotify ligger t.e.x alla spåren under åren med fantastiska Le Bombe. Nåväl, Karlsson har valt att lägga upp merparten av sitt material på tjänsten, så då får ju min spellista utgå från den. Det brukar vanligtvis vara så att Apple Music har det mesta av sånt jag gillar medan Spotify rätt och slätt går bet i mångt om mycket. Speciellt så under de senaste två åren då flera artister jag uppskattar har dragit bort sitt material från tjänsten. Hoppas verkligen att Karlsson snart ser till att lägga upp sitt material på Apple Music, Tidal osv.
Vet att jag skrev ett par rader om Maja här på bloggen redan 2015, och länkade sedan också till den här personliga artikeln som hon skrev utifrån sitt transperspektiv i tidskriften Ottar 2018. Det perspektivet har varit närvarande i hennes lyrik och musik länge, och det är befriande att befinna sig så långt från en Agnes Wold eller en Kajsa Ekis Ekmans transfobiska agenda, ja, fuck ’em!
Min spellista med Maja Darkest Karlsson på Spotify landade just nu på typ 80 spår (se nedan). Kanske lite övermaga, men samtidigt – så bra är hon! Att skilja agnarna från vetet är extremt svårt eftersom hennes material har en sällsynt jämn halt av autenticitet 0ch musikalitet. Håll till godo!
Hettan är outhärdlig, ett helvete helt enkelt. 35,1 grader i Malmö och nytt värmerekord för stan. Men det finns ljuspunkter. Favoritgallerian Entré är sval, speciellt Hemköp. Så jag har flyttat in där nu. Bor i den innersta östra vingen, vid smöret och yoghurten. Gången där har en medeltemperatur på 19 grader. Det är betydligt skönare än lägenhetens 28,5. Jag har köpt en ny fläkt, den hjälper om nätterna. Vattendoppade och urkramade handdukar som fått ligga i frysen är också behagligt. Jag sveper dem om överkropp och ben. Mumifierar mig själv. Det handlar om att stå ut nu. Snart dags för en svalkande dusch och bara försöka vara kvar i världen. Förhoppningsvis kunna somna framåt småtimmarna. Drömma om ett mer skonsamt väderläge. Kanske om Färöarna, temperaturer på 10-15 grader, regn och blåst, lunnefåglar med färgglada näbbar.
I övrigt
✦ Det var för varmt för mig att gå på konsert igår kväll. Därmed missade jag Tricky som spelade på Slagthuset. Läste en mini-review av konserten i malmökonstnären Leif Holmstrands FB-flöde. Man fattar hur viben var där..
Tricky på Slagthuset var den största hög med vackra pärlor som någonsin kastats för en hord malmöfirmafestsvin; det var som att se ett magiskt kultobjekt av guld doppat i malmöitiskt företagarbajs; två gånger bad Tricky publiken hålla käften, den andra gången med en uppmaning att annars krascha i en taxiolycka på vägen hem, och jag förstår honom väl och hjärtligt. Men det var viktigt för folk med öronproppar och vitt vin att gällt skrikprata om sina intressanta liv med varandra istället för att lyssna. De tre sista låtarna var trots detta så intensiva att jag grät.
✦ På tal om musik. Också svag för unga flamboyanta män från Köpenhamn, sedan 80-talet egentligen. En ny sådan nu – Jonatan K. Magnussen i projektet Chopper. Glamrock, eller mer glampop (Bowie-vibbar här och var) – uppblandat med disco noir, postpunk, 80-tals stomp, och aningens industri. På det stora hela lovvärt! Så fick bli en spellista med Chopper: Apple Music och på Spotify
✦ Min son turistar just nu i Italien, Bergamo, Varmt som fan där också, än värre än här. 36,5 grader idag. Fick just ett livstecken från honom. AC’n på hotellet är räddningen. Han skrev att staden är som tagen ur en Pasolini-film. Regissören verkar inte ha haft nån koppling till Bergamo och ingen av hans filmer utspelar sig där, men varje år arrangerar man just en Pasolini-filmfestival ser jag, när jag läser om staden. Där ser man.
Det skrivs bra ju bra artiklar mest hela tiden. Om det mesta. Jag gillar att plocka ut och kunna se tillbaka på i efterhand. Nåt med tiden och kronologin. Är väl mest en egen memo roll över egna tyckanden och preferenser, men för all del, om ni missat – läs något, era gåshuvuden.
Men det är inte alltid bara lugnt och behagligt på de där tre Värnhemskrogarna. Det kan också vara precis tvärtom under besöken. Finns ju vissa dagar då gamla bedagade stammisgäng håller lite låda. De är oförargliga, men kan vara något obetänksamma och ofta bra berusade. Men bra folk de flesta. Det finns en värnhemsk- eller malmöitisk öppenhet och trevlighet som känns av påtagligt när man slår några ord med dem. Och de respekterar att man inte deltar, utan mer sitter och skriver på sin “dator” (iPad Pro) i ett eget hörn av lokalen.
Men jag tror mig med tiden ha lärt mig att hitta precis rätt tid att bevista de här ställena, ja, när där är någorlunda folktomt och lugnt. Men ibland blir man varse att man aldrig kan vara helt säker. För ett tag sedan kom ett medelålders musikergäng och slog sig ner vid ett grannbord när jag satt på Tin-Tin, tre kvinnor och två män vill jag minnas. Då var det slut med friden i lokalen. De envisades med att glada i hågen sjunga a cappella i minst en timme, och var helt uppslukade av sin musikalitet. De överröstade med råge ställets jukebox, eller ja – en Spotify-kanal på tvn. Jag tyckte mest att det lät illa och att de var gränslösa, men lät dem hållas för man vill ju inte heller framstå som sura gubben. Dessutom verkade de egentligen vara ganska trevliga, och en av kvinnorna flirtade ohejdat med mig, trots att jag säkert såg rätt besvärad ut av deras “utlevelse”. Det onda ögat jag ibland blängde på dem med måste ha missuppfattats som en invit, hoho. Så det fanns avväpnande och förmildrande omständigheter trots allt. Men till sist fukkade deras sjungande å tjohej upp min ro. Jag kunde bara inte sitta kvar längre. Promenerade till Coop, köpte en plockesallad och gick hem och kollade på en tv-serie istället. Folk kan verkligen vara för mycket i flock.
Men ska sägas – generellt är Värnhemskrogarna sköna att slå sig ner på, om man vill vara i fred och vara i sitt eget en stund.
Men om det är något ställe jag undviker så är det Värnhems Pizzeria, även om jag också kan uppskatta den, för vad den är. Men den är inte för mig. Lokalen ju inte heller spatiös direkt, så eventuella högljuddhet eller dramer i goa stammisgänget accentueras lätt. Det är verkligen inte det perfekta stället att sitta och skriva på.
Kan bli lite rörigt på Fregatten också, men där känns det mer som en anrik och naturlig del av upplevelsen. Och lokalen är ju dessutom större, så man har lättare att välja bord en bit bort från jiddrets epicentrum.
Mer krogar i området? Broderstugan har jag inte varit på flera år. Gillar egentligen det stället också, men jag vet inte. Det är något som inte stämmer där för mig. Kan vara de stora fönsterna ut mot gatan. Finfina att titta in i när man går förbi, men lite jobbiga att titta ut från om man sitter därinne.
Finns ju fler barer som är värda att nämnas, som syltan “Syltan”på Östra Förstadsgatan, nära Schougens bro. Har en vän som alltid framhöll den när hon bodde i området. Hur hon gärna gick dit och tog en öl efter jobbet på eftermiddagarna. Att de som jobbar där var “supertrevliga”. Nu går hon inte dit längre, för hon har flyttat ut till en gård på landet med sin familj och en bunke getter och höns.
Sedan är det trevligt att den mer anständiga, men samtidigt mer stiffa och förhållandevis poshaBar Hugo har nyöppnat på hörnan Kungsgatan/Värnhemstorget. Alltid trevligt att se folk sitta på uteserveringen i kvällssolen när man släntrar förbi. Ingen risk för stammisgänget där inte. Men vet också att folk tycker att det är konstigt att de t.ex inte har sin meny viewable vid entrén, utan att man ska behöva gå in. Det tog också en evinnerlig tid för dem att skylta tydligt med vad restaurangen heter. Och nu har de haft stängt flera månader utan att folk riktigt fattat varför. Ok, en liten lapp: renovering, följ oss på Instagram, men va fan.. Den sidan innehåller typ 13 poster och inget alls har berättats om den nyöppning som skedde häromveckan. Kom igen liksom. Det är lite som att ägarna inte ha helt pejl på varken området, verksamheten eller marknadsföringen. Att de befinner sig i ett slags inkognito-läge och inte riktigt vill bli sedda av de vanliga Värnhemsborna. Så lite själlöst ännu på Bar Hugo, men man får väl ge de några år, om de pallar vara kvar så länge. Det känns rätt tveksamt, men kul så länge det varar!
.
Laddar in kommentarer …
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.