Sol och fortsatt milt. Vädret är en smekning. Man får ta vara på de här fina höstdagarna. Fika på Östra kaffebaren, ta en cykeltur, strosa runt.
Idag fylldes Kungsgatan och Värnhem med Marathonlöpare och vätskestationer. Påhejare från arrangören var utplacerade längs med hela gatan. Boende i kvarteren bidrog med stöttning och spontanklappande. Jamen, de där hejandet för de som kämpar på i loppet.. Jag har alltid varit svag för att se och höra det – närmast blödig, får gärna tårar i ögonen av alla leenden och hejarop. Det är sedan gammalt. Minns att jag som 12-åring stod på trottoaren utanför barndomsvillan i Staffanstorp och såg de tävlande i Staffansloppet susa förbi medan grannarna hejade på. Det gjorde mig rörd. Kanske berodde det också på att min mor hade gått hädan ett par månader tidigare. Min frostiga lilla själ tinades upp av den mänskliga värmen på gatan. Blev påmind om gemenskap, liv och hopp, trots allt.
Fungerar på samma sätt fortfarande. Terapi i alla ära, men hjärterötterna känner lättare av värme och vänlighet i natura. En nerv som reagerar när vi kastar loss lite från den skrovliga verkligheten, bryts mot något nytt och annorlunda, t.o.m. som åskådare av en simpel springtävling. Jag hamnar i alla fall i en mix av glädje och lättnad, kanske en sorg som får vingar och lyfter för en stund.
Vad mer från denna första lördag i oktober?
Matkärringarna sin matutskänkning igång som vanligt. Långa köer till bespisningen blandas med kämpande löpare i hörnet Ehrensvärdsgatan/Kungsgatan.
Och så noterar man ju återigen Restaurang Kitchen 961’s popularitet. Den libanesiska restaurangen var fullsatt ikväll och musiken dånade ut över hela Fredstorget. Tog en sväng om därinne (se nedan) medan jag var på väg till Entré för att köpa vitt snus. Snackade med en medelålders ordningsvakt om hur både 961:an och festsalarna sidan om har fått Fredsgatan att leva upp sedan de öppnade. Han höll med. Slutsats – t.o.m. ordningsvakterna är sympatiska här vid Värnhem.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.