Det är kul att Sparks forfarande finns, och att de släpper plattor som håller är ännu roligare! Den 77-årige Ron Mael och 74-årige Russel Mael har nu ett nytt album på gång. På första singelsläppet från det får bröderna draghjälp av en dansglad Cate Blanchett, för övrigt just nu bioaktuell som stjärndirigent i filmen Tár som man nog hade gått och sett om man hade haft råd.
Sparks starring Cate Blanchett – The Girl Is Crying in Her Latte (2023)
The Ronettes monsterhit i kolorerad version från 1964. Njutbart klart. For every kiss you give me, I’ll give you three. Ja, så blir det ju när det vill sig väl!
The Ronettes: Be My Baby
Lesley Gore’sYou Don’t Own Me passar alltid bra på Internationella kvinnodagen, och det här framträdandet från 1964 går då inte av för hackor.
Travis Miller a k a Bedwetter & Lil Ugly Mane har läget ganska klart för sig. Lite en hiphopens utböling. Lagom dränerad på livskraft. Ja, mer punkmörk och genuint olycklig, inte så jävla rap-ball och driven = trevligt!
Levanna (2020)
Men så behöver en muntras upp ibland ändå. Då kommer den stuffande världen på Youtube och TikTok väl till pass.. Inte kan man få nog av den! I ärlighetens namn: Jag kan fastna i allt ifrån Shuffle Shorties med ständigt leende Sofia Sofia till fina och kanske i backspegeln lite komiska Goth-klubbar från 80-talet. Jag tar gärna in det hela – från goa Flashmobs till Wednesday Adams Challenges eller indisk tempeldans och tingeling.
Och idag upptäckte jag Levanna. En smooth dancer med riktigt bra flyt och känsla. Fanimej likvärdigt med min egen performance om jag får blomma ut lite, hoho. Jomen hör och häpna, för dansa kan man väl almost alltid! Jag tycker att det görs bäst solo, eller på tu man hand. Möjligtvis på fyllan och villan i mindre sällskap. Sån är jag. På lokal? Inte en chans. Fjompigt.
Kul att Ladytron har släppt nytt! De låter precis som de gjorde typ 2001 – ja som de alltid gjort – och det är en bra sak. Brittiska Helen Marnie och bulgariska Mira Aroyo forfarande frontfigurer med den äran. Uppdaterad spellista på Apple Music klart.
Bob Hund – Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag (Live i Nyhetsmorgon på TV4, 2023)
Käre tid. Bob Hund. Så fina och bra. Gammal favorit i lugnare tappning i Nyhetsmorgon på TV 4, och hur det fungerar, även om de ösiga partierna i originalet är svårslagna.
Iliza Shlesinger – The Worst PArt of Girls Night (2016)
Rappa amerikansk-judiska ståupparen Iliza Shlesinger är bra på mimik och ljud. Framförallt gillar man hennes getljud när hon gör olika kvinns. Sedan det här klippet har det gått några år. Nu ser jag goa inlägg på hennes Instagram att hon blivit mamma! Ja, det är klart hon ska bli! I say lucky guy, if there is one.. Och en kul mama ju!
Loyle Carner – Ain’t Nothing Changed (2015)
Har alltid haft ett gott öga till Loyle Carner från den lite saggiga konfessionella hiphopscenen (vardag, personligt och social realism uppblandat med samhällskritiska ställningstaganden mot tjuvsamhället, typ). Kae Tempest tidigare samarbetspartner, väl värd att nämna där också.. Ja hon är ju faktiskt bättre, men Loyle har nåt ändå.
Ann Magnuson – I’maman (2015)
Kan inte riktigt få nog av varken Ann Magnuson eller hennes gamla band Bongwater. Sympatisk kvinna. Hennes små kortfilmer under pandemin är också att rekommendera. Hitta själv. Nu ska jag vika tvätt och dricka te.
Concurrently, Magnuson developed an underground following as lead vocalist of the band Bongwater, formed in 1985 with producer-musician Mark Kramer. Bongwater released four avant garde albums and a debut EP before breaking up in 1992 (…)
L O G G F I G U R 